Halva livet söndervärkt
Det är drygt 20 år sedan värken slog följe med mig, varenda jävla steg jag tagit, varje slag mitt hjärta slagit sedan dess har värkt......dag o natt, timme ut o timme in...sekund för sekund....fan vad less jag är på skiten.
Jag har dragit ner på medicinerna mot min depression, och jag är jävligt nere just nu. Det spelar nog in en hel del, men det är nog insikten om att jag aldrig kommer att slippa den här skiten som känns tyngst. Min värk i sig är egentligen inte så jävla farlig.....det är tiden, åren timmar och minuterna som gör den outhärdlig.......its goes on and on and on.
Fan, vet inte hur jag skall palla ett år till....det går nog inte. Jag vet inte hur jag skall kunna få hjälp, jag orkar inte försöka få en endaste jävla doktor att förstå mina symptom. Jag får nog jobba mer med det psykiska.....att försöka nå någon slags acceptans.....men fan det är inte lätt.