Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

Gå tillbaka till gå

Publicerad 2014-12-08 20:39:26 i Allmänt,

Det blev en fruktansvärt tung dag det här. Jag kom iväg till ortopeden som är duktig på bäcken, men jag kan inte säga att det var ett givande besök. Jag skulle lika bra kunnat skita i det besöket, eftersom det var en repris av vårt förra möte. Han var proffsig och kollade igenom mitt bäcken igen, och konstaterade att det var en låsning i höger si-led… precis som förra gången jag var där. Jag tror att jag var där i somras, och då skrev han en remiss till en sjukgymnast, eller om det heter recept förresten?

Den sjukgymnasten jag hamnade hos i somras trodde inte att bäckenleder kan röra sig. Jag förklarade för sjukgymnasten att det var en specialistläkare inom ortopedi som har konstaterat detta, men sjukgymnasten som var i sina knappa trettio, hävdade bestämt att bäckenleder inte kan röra sig, och inte heller fastna. Jag förklarade för läkaren vad jag hade fått för respons, och redan innan jag kommit till poängen så tittade han på mig och sade – han trodde väl inte på det va?... han förklarade att det är vanligt att sjukgymnaster inte tror på Si-leden som orsak till några besvär.

Jag fick i alla fall namnet på två duktiga sjukgymnaster som vet hur bäckenets funktioner ser ut, eller fungerar. Tyvärr så var det ända in i stan, men om det nu är så ont om duktiga sjukgymnaster så får jag väl åka så långt för att få bra hjälp. jag är så sjukt trött på att slussas runt inom sjukvården, så det känns som jag bara vill lägga mig ner och ge upp. Jag ska sova på saken nu… jag ska försöka somna så att denna skitdag också hinner passera, och man kommer ett steg närmre den långa och välförtjänta semestern… som någon kallade döden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela