Gladare....nice!
Det har varit en tuff vecka med mycket värk i ryggen och bäcken, vilket i sin tur har resulterat att jag varit väldigt låg i humöret. Det har blivit mycket ligga i sängen, värken gjorde att jag blev tvungen att vila, men det blir egentligen värre när jag vilar. Tyvärr så blir det psyket som sviker mig, det går liksom inte att peppa sig till att ställa sig upp, ta på sig skorna och gå ut och röra lite på sig. Total inaktivitet får kroppen att sjangsera rätt så fort och det blir några steg tillbaks igen.
På måndag skall jag träffa min handläggare på socialen, vi ska träffa deras konsult som ger råd om utförsäkringen och rätten att få sjukpenning när man faktiskt är sjuk. I nuläget anser ju försäkringskassan att jag är helt arbetsför och därför inte berättigad till sjukpenning. Jag är helt bortkollrad vad gäller överklagan, arbetsförmedling, a-kassa och allt vad det heter. Jag har inget närminne alls, och hjärnan svider av stressen alla tankar skapar. Jag skulle behöva hjälp med alla papper och samtal som skall ordnas med.
På tisdag ska jag in till den ortopeden som har koll på mitt bäcken, vi får väl se vad det ger. Jag ska fråga om det går att få någon kortisonspruta eller blockad in i bäckenleden, och gärna i ryggen också för den delen. Sedan så måste jag lyssna med honom om det inte vore läge att röntga Si-leden också, det har ju aldrig blivit gjort. Jag har börjat dagen bra med både promenad och ett bra mål mat, vilket känns jävligt positivt. Jag måste sköta kosten mycket bättre, som det är nu så blir det bara skit med den saken. Jag har dålig aptit, jag antar att det är depressionen som gör det.
Om några timmar kommer grabben upp och fikar på fars dag, och då får jag ju träffa mina små barnbarn också. Det blir så jäkla nice… man blir visserligen helt ledbruten när de små vildingarna skall lyftas, kramas, bäras och jagas, men jag lovar att det är värt det… man blir återupplivad av deras energi och deras kärlek. Det finns inte en chans att man kan vara nedstämd när de slår sina små armar runt ens hals och säger – faffa ja elka deij, vilket betyder… farfar jag älskar dig. För att inte tala om deras slängpussar och snorpussar.
Det skulle vara roligt om man kunde bli så pass bra i kroppen att den höll för att börja jobba igen. Det skulle även innebära at man kunde träffa barn och barnbarn lite oftare… typ varje dag J. Dessutom skulle man kunna hyra en stuga där alla fick plats att vara tillsammans på, och kanske ta en vecka tillsammans av semestern och bara vara. Man skulle kunna ta barnen med till sjön och meta abborre, och leta efter flaskpost och posta egen. Gå på skattjakter och spela brännboll… sådana grejer man orkade göra med barnen när de var små. Grilla korv glömde jag… och tälja barkbåtar, barnen kunde få ha egna knivar… vilken idyll.
Kolla… jag lyckades vara lite positiv, det var … eh positivt!