Kämpa på!
Jag har verkligen nått slutet på min resa känns det som i alla fall......jag får inte riktigt tillbaka den där känslan av glädje, hur jag än anstränger mig. Allt jag tar mig för känns så tråkigt och grått. Värken i ryggen håller min själ i ett järngrepp och vägrar släppa taget. Det sägs att den friske har tusen önskningar....men den sjuke bara en....det kan jag instämma i.
Jag har idag skrivit brev till min ryggkirurg, min bäckenspecialist och min röntgenspecialist som är den som har gjort mina diskografier. Jag frågade om min ryggkirurg kunde tänka sig att redan nu operera ut stagen och skruvarna ur min rygg.....eftersom de skaver så djävligt på ryggmusklerna. Jag är inte säker på om han kommer att nappa på mitt förslag eller skjuta upp operationen ytterligare en tid.
Som en prick över i´t så har jag fått borrelia också....har inte känt av det något speciellt.....men å andra sidan så har jag varit tröttare och haft ondare i kroppen de sista veckorna, men om det är borrelian eller något annat det vet jag inte. Hursomhelst så har jag fått penicillin mot borrelian och även börjat testa en ny medicin som är muskelavslappnande.
När jag var hos min husläkare här om dagen så skrev hon en remiss till psykiatrin åt mig. Jag har börjat tappa kontrollen över mina känslor, vilket innebär att jag tänker de mörkaste tankar man kan tänka sig......på döden. Tyvärr så faller jag ner i det där mörka satans hålet där tankarna på att avsluta sitt lidande dyker upp allt oftare. Jag är uppriktigt sagt orolig över att jag kan skada eller döda mig själv om jag inte får hjälp.
Det blev rätt så mycket text nu, men det bara kom ord hela tiden. Slutsummering …. ryggen är skit, bäckenlederna skit, men höftlederna är riktigt bra faktiskt.
Keep on fighting