Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

en knarkare som tänder av

Publicerad 2015-04-25 17:48:06 i Allmänt,

lördag den 25 april 2015.

 

Nu har jag i stort sett sovit en hel helg vilket har varit skönt, men jag har varit så att säga bakis av utsättningssymptomen från medicinerna jag har dragit ner på eller slutat med. Det är värre än en vanlig bakfylla eftersom den aldrig ger med sig som en vanlig baksmälla gör. Det kommer att ta månader innan kroppen har återställt sig och slutar att plåga mig med de här influensaliknande plågorna. Min värk har inte varit värre än tidigare men jag har i och för sig dragit upp dosen med den andra medicinen så det kanske är det som är orsaken till att värken är densamma ungefär.

Det kommer som i vågor av baksmälla och det är väldigt jobbigt när det kör på med full effekt. Att sova hjälper lite, men det är inte någon kvalitetssömn direkt, utan den blir full av jobbiga osammanhängande drömmar precis som när man har hög feber vid t.ex. influensa. Jag vet att det bara är att ta medicinen så går de här plågorna över… men jag har bestämt mig för att härda ut, jag hatar mediciner och jag hatar att de har mig i sitt grepp, ja bestämmer över mig och tvingar mig att äta dem fast deras smärtlindrande effekt verkar sluta fungera efter en tids användning.

Huvudet känns lite bättre i alla fall, och jag antar att det är för att jag har haft fullt upp med att vara sjuk och sovande så att jag inte orkat tänka på mina andra problem… de blir liksom sekundära när man mår skit fysiskt. Jag har funderat på att sätta ett halvt plåster med värkmedicinen men drar ju bara ut plågorna under längre tid då. Visserligen blir plågorna mindre, men jag tänker att det är lättare att må superdåligt en kortare stund än mindre dåligt en längre stund… tyvärr är nog en kortare stund en och en halv månad… de säger att de första fyrtiofem dagarna är de svåraste… sedan vänder det.

Man låter som en knarkare som tänder av på heroin… och det är just det som det handlar om, fast nu är det en medicin som sjukvården tillhandahåller mot svår värk. När jag förklarade för min läkare hur man mår när den vanliga värkmedicinen tramadol går ut kroppen, så såg hon jätteförvånad ut. Hon hade inte en aning om att det var en sådan kamp med utsättningssymptomen. Jag kan bara varna andra för det råttgiftet, men jag vet också att när man har värk så gör man till slut vad som helst för att komma undan den… även om det skadar kroppen och gör så att den blir starkt beroende av en substans. Det verkar faktiskt inte spela så stor roll vad det är för medicin… det verkar som att en lång tids användande alltid slutar med att kroppen blir beroende av den kemikalien och blir sjuk när den slutar tas.

I morgon är det måndag och jag hoppas att jag får tala med försäkringskassans handläggare då och att hon lyckas förklara för mig hur det ligger till med hela den här soppan. Just nu känns det ok vad gäller stressnivån, men så har jag ju fullt upp med århundradets baksmälla kan man lugnt säga. Mitt liv är verkligen innehållslöst just nu och jag saknar att leva, uppleva och göra saker som betyder något. Det kan vara allt ifrån att träffa släkten eller deltaga i en skyttetävling, köra motorcykel, diskutera djupa livsfrågor med någon intressant människa eller bara vara i naturen och njuta av tystnaden. Jag klarar inte av detta just nu och det känns som att livet skall hinna passera helt och hållet innan jag är på banan igen och kan njuta av livet. Jag måste överkomma värken… till varje pris.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela