Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

om allting skiter sig

Publicerad 2015-04-12 23:48:27 i Allmänt,

söndag natt den 12 april 2015.

 

Äntligen så är den här dagen slut… så tänker jag nästan varje dag, vilket är jädrans synd faktiskt. Det skulle vara roligare om man tyckte att det var synd att dagen var över. Värken idag har varit jobbig, men det var inte förrän nu till läggdags som den blev skitjobbig. Jag har skjutit upp ett par viktiga saker som jag var tvungen att göra idag, så jag får gå upp klockan sex imorgon bitti istället och göra dem innan jag ska iväg.

Imorgon blir det tre saker som måste göras. För det första ska jag skjutsa frun till dottern för att hon behöver hjälp och stöd i veckan. Hon begraver sin man till nästa helg, så det var lite att ordna med, så frun och dottern ska hjälpa henne. Det är kul att yngsta dottern hänger med och passar hennes storasysters barn… de behöver komma varandra lite närmre. Yngsta dottern är ju tolv år yngre än sin storesyster, så de var inte så nära varandra i ålder och det har ju gjort att de inte umgicks så mycket.

Jag har ett möte med psykiatrin, tydligen skall jag träffa en skötare… vad det nu ska vara bra för. Jag vill inte ha något med psykologer och psykiatriker att göra, de har ju redan förstört så mycket för mig. Jag har redan bestämt mig för att aldrig mer träffa dem igen, så det ska jag tala om för dem imorgon. Sedan så är det ett möte med socialen, jag ska träffa handläggaren och konsulten, vilket också är helt onödigt eftersom min läkare vägrar skriva några mer intyg eftersom hon redan har skrivit i klartext att jag är sjuk och klarar inte av att jobba med något riktigt jobb.

Jag tror att min handläggare kommer att bli lite sur på mig, för jag kommer nämligen också påpeka att jag inte behöver några intyg… sanningen står redan på mitt intyg, så vad mer kan man begära? Om det nu blir ett nedslag på min överklagan också så får det väl bli det… det är ändå fel, och om det finns någon rättvisa i världen så kommer det att lösa sig… och om inte så kommer jag att stå utanför samhället i resten av mitt liv, men självklart så får de hjälpa mig med en ryggoperation först, och om inte den lyckas så får de operera mig ytterligare en gång.

Livet är tufft… verkligen grynhårt. Jag har min backup-plan att ta till om allting skiter sig. Den kommer att rädda i alla fall mig, och jag skulle gissa på att min fru och mina barn får hjälp av socialtjänsten… för frun är ju i ännu sämre skick än mig, så hon kan nog inte ens bo i en husvagn. Jag har nog svårt att lämna familjen bakom mig, men det fungerar inte om jag har med mig dem, och jag tror att de har en bättre chans att få hjälp om jag är borta ur spelet. Nu tror jag inte att jag behöver ta till den planen överhuvudtaget, men det känns ändå skönt att ha den att trösta sig med.

Det ser ut att bli en tung dag imorgon också, så jag ska försöka att få lite sömn nu… jag vaknar ju ändå tusen gånger per natt, så jag behöver varje minuts sömn som jag kan få. Det är tungt… livet, det är förbannat tungt. Om jag får stil på min rygg så finns det en framtid för mig… tänk att få börja jobba igen. Det jag skulle vilja syssla med om jag klarar av ett jobb igen, är ett jobb som innefattar hantering av människor. Jag är trött på döda ting, det känns mycket mer tacksamt att hjälpa folk med behov av hjälp, och då pratar jag inte om att bygga saker åt dem eller laga deras bilar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela