Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

önskedrömmar

Publicerad 2015-04-30 06:45:00 i Allmänt,

torsdag den 30 april 2015.

 

Det här verkar gå åt helvete, jag måste försöka bryta min inaktivitet snart, annars blir jag nog liggandes i min säng tills jag dör. Jag känner hur min kropp bokstavligen bryts ner bit efter bit, för att inte tala om mitt psyke. Värken i benen verkar bara bli värre och värre, om det är att jag bara ligger ner för mycket eller missköter min hälsa, det vet jag inte, men jag måste komma igång på något sätt… det inser jag ju. Jag hade en mardrömskväll igår med ett par ben som höll på att ta livet av mig, jag undrar vad det är som händer med mig?

Varje kväll när värken drar igång så tänker jag att jag måste söka hjälp för det problemet, men sedan när jag tänker nyktert på det så förstår jag ju att det inte är någon mening att ens nämna det för min doktor… eller någon annan läkare heller för den delen, de lär ju inte göra någonting förutom skriva ut äckliga värktabletter… och det har jag fått nog av. Jag vet inte om det är mig det är fel på eller om det är läkarna som är likgiltiga och oengagerade, men de gör aldrig någonting åt de problem som jag nämner för dem. Jag brukar nästan i samma mening som jag berättar om mina bekymmer också vifta bort dem som om det inte var någonting att bry sig om, så det kanske inte är så konstigt att man inte får någon adekvat hjälp.

jag tror inte att jag har känt mig så här uppgiven någon gång tidigare, i alla fall inte när jag mår så pass bra som jag gör just nu i själen. Min depression känns inte som något problem just nu för jag mår tillräckligt bra för att orka skriva eller ringa enstaka samtal som är nödvändiga… visserligen så har jag väldigt svårt att ta tag i de sakerna men det beror nog också på att jag har svårt med koncentrationen på grund av värken minst lika mycket som det är stress och nedstämdheten som gör att allting blir så jobbigt. Jag tvivlar mer och mer på att jag kommer att bli bättre än så här, det känns hopplöst. Jag ska inte säga att jag har tappat hoppet helt, för det har jag inte, men det känns verkligen som att chansen att det ska ordna sig med allting är extremt liten.

Att jag skriver ner min frustration och allting negativt är tänkt att fungera som en slags ventil, för jag har inte någon som skulle orka lyssna på allt mitt gnäll… och jag förstår verkligen att det är jobbigt att höra på för min familj, men jag klarar inte av att vara tyst… jag håller på att explodera av alla mina tankar och dessutom så går det bättre att klara av värken när jag ligger och gnyr och ojar mig, det blir som ett slags profylax kan man säga. Jag ser till att ha ansiktet i kudden och vara i mitt rum med stängd dörr när jag har som ondast, just för att inte familjen ska behöva höra den där kampen som jag utkämpar mot mitt smärtmonster.

Att jag inte har givit upp helt märker jag dessutom på mina tankar jag har när jag har en bättre stund. Det brukar låta så här i mitt huvud då… fan, jag skulle nog kunna jobba med ett enkelt arbete några timmar om dagen... men jag inser att det inte kommer att fungera, det är bara önskedrömmar. Det är nog min högsta önskan just nu, att kunna arbeta och inte behöva vara fattig som en kyrkråtta. Det tar mig ungefär tjugo minuter att skriva ner dessa ord på datorn och det är ungefär den tiden som jag klarar av att ligga ner utan att byta ställning eller avlida av värk. Det är synd för jag gillar verkligen att skriva och skulle vilja skriva en bok eller något längre… istället blir det bara samma jävla gnäll och ventilerandet av det som känns jobbigast för stunden.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela