Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

”Value change for survival”

Publicerad 2015-04-26 08:32:54 i Allmänt,

söndag den 26 april 2015.

 

Jag gör ett nytt försök då… imorgon är det i alla fall måndag, vilket jag redan trodde att det skulle vara idag men ack vad jag bedrog mig. Det var en hemsk kväll igår och jag var nära på att sätta på ett plåster med min värkmedicin för jag hade vidriga utsättningsbesvär… vidrig avtändning. Just nu känns det lite bättre, men jag känner hur kraftlös jag är. Jag låg i sängen hela dagen igår kan man säga så jag tänkte hänga med på en promenad idag för att se om jag grejar det. Jag har jävligt ont i ryggen och mitt bäcken av allt liggande och den inaktivitet som har varit.

Det är så mycket av ens fysiska status som styrs av det psykiska… om det hade varit en jordbävning här så hade man säkert fått en helt annan fart under fötterna, men som det är nu där man bara känner tristess och är less på allting så blir allting tungt att göra. Det är till och med tungt att inte göra ett skit. Jag trodde att det var söndag igår så jag blev jävligt besviken när jag fick reda på att det bara var lördag… jag ville att det skulle bli måndag så att jag kunde reda ut det där med försäkringskassan, men det blir imorgon det får ske.

Jag var in och läste mitt brev till min ryggkirurg igår och snacka om ångest jag fick när jag läste det. Man ska inte skriva brev eller diskutera saker när man är under affekt. Jag var ju tvungen att skriva och skicka brevet på kvällen när jag hade overkligt ont för annars hade det inte blivit av att skicka det. Jag har ju försökt länge med att få iväg brevet till honom men alltid fegat ur och tänkt att – nej det behövs nog inte någon operation… det har jag tänkt när jag har en bättre stund med lite mildare värk, men självklart behöver jag hjälp av honom. Jag hade skrivit lite väl desperat till honom… det såg ut som det var en riktigt psykiskt instabil person som skrivit brevet, och det är det ju kan man säga, i alla fall när jag har riktiga smärtgenombrott.

Jag ska i alla fall erkänna att höftproteserna gör sitt jobb väl, åtminstone i vila. Den första höften jag gjorde har jag lite problem med när jag belastar den eller om jag går en längre sträcka, men den andra jag gjorde är skitbra. Jag känner inte av höfterna när jag ligger ner, och det var en plåga innan operationerna. Jag kan varmt rekommendera alla med höftproblem att operera er… ta det bara väldigt lugnt den första tiden efter operationen annars blir det pannkaka av allting. Jag har varit lite uppgiven en tid eftersom det har varit så mycket med värken och livssituationen, men jag stod på verandan och lyssnade på naturen som vaknade upp imorse med alla fåglarna och knopparna och de små bladen på träd och buskar… helt plötsligt kände jag lite hopp, det finns hopp… det gäller bara att tro tillräckligt mycket.

Människorna på den här jorden har en mycket svår tid framför sig med stora problem som måste lösas om vi ska kunna fortsätta att leva på en planet fylld med liv och hopp. Jag tror att vi alla måste byta fokus och koncentrera sig på att ta hand om varandra bättre istället för at jaga efter de materiella tingen och sluta konsumera saker och tjänster. Det är inte någon hållbar livsstil att leva med alla dessa ägodelar som skall bytas ut när man tröttnar på dem efter en stund. Jag kan citera en nordamerikansk urinvånare som sade klokt… ”Value change for survival”, och det summerar det hela. Vi måste ändra våra värderingar om vi ens ska överleva på den här planeten… så är det bara.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela