trött på att vänta
torsdag den 27 augusti 2015.
Värken i ryggen är värre än på ett bra tag nu… så fort jag kunde börja böja den efter operationen så kom värken tillbaks igen. Första veckan efter operationen var helt underbar om man ser till värken. Jag har nog inte varit så bra i ryggen på säkert femton år som jag var den första veckan. Vart efter som såret efter operationen läkte så kunde jag börja böja mig framåt lite grann, men det fick också hela mitt ryggproblem att vara tillbaka med full styrka.
Om jag skulle få steloperera hela ryggen så tror jag att jag skulle slippa värken, men det är ju tyvärr inte någon lösning som är lämplig enligt min kirurg. Jag ska kontakta min kirurg om sex veckor och pusha på för att åtminstone operera disken nedanför det stelopererade området. Mina höfter har varit jättebra under den första veckan också… det verkar som att även bäckenleden mådde bra av att jag var nyopererad och stel i ryggen.
Det här fungerar i alla fall inte längre känner jag, det påverkar mitt humör så otroligt mycket när jag har mycket värk… det är som dag och natt. Efter ryggoperationen så var jag så himla glad och kände ett hopp inför framtiden… visserligen ett återhållsamt hopp, jag tordes inte fullt ut hoppas att det skulle bli bättre. Nu när värken var tillbaka redan i lördag eller söndags så sjönk humöret som en gråsten… det känns faktiskt som att det är lönlöst att ens försöka att kämpa längre, men det finns ju inte så mycket annat att välja på.
Jag ska ner till vårdcentralen och ta stygnen idag, och de går med på det förstås… det är egentligen i morgon som jag ska ta dem, men en dag lär inte göra så stor skillnad tycker man ju. Jag ska försöka att inte böja på ryggen idag så får jag se om det verkar hjälpa eller inte… det är jävligt svårt att hålla ryggen i en rak position hela tiden, när jag blir trött i den så böjer jag likt förbannat på den i de nivåerna närmast under steloperationen, och det är ju där jag har den sämsta disken, dvs. den som min ryggkirurg eventuellt kommer att ersätta med en diskprotes.
Jag är så trött på att vänta på bättre tider… det verkar ju aldrig komma några… i alla fall inte bättre tider som består längre än ett ögonblick.