ge något tillbaka
onsdag den 8 juli 2015.
Jag har inte så mycket att säga förutom att jag har tröttnat på den här skiten nu. Värken i kroppen har segrat över mig kan man nog säga, jag har inte kraft till att kämpa mot skiten mer. Det har varit så kämpigt under en så lång tid nu och det här livet är inte värdigt ens. Eftersom jag är utförsäkrad så har jag inte råd att åka till min sjukgymnast heller, så det hoppet är taget från mig tyvärr.
Om en månad är det i alla fall dags för att operera ryggen igen, men jag vet inte ens om det är någon mening faktiskt. Operationen kommer nog inte göra mig arbetsför direkt och jag vet inte om jag har lust att kosta samhället mer pengar utan att kunna ge något tillbaka. Jag skulle bara vilja dra ifrån allting och slippa det här… men jag vet inte hur det ska gå till eftersom jag har för ont.
Vilken soppa livet blev… det var ju inte meningen. Jag antar att jag har mig själv att skylla eftersom jag alltid skulle vara snabbast, bäst och starkast när jag jobbade på byggen… förresten så gällde det även under senare år när jag jobbade med andra yrken. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig färdig med livet nu, det lär inte bli bättre än så här. Tråkiga toner i det här inlägget… jag mår verkligen skit, men depressionen är fortfarande under kontroll men livet är som sagt var skit.