arg och frustrerad
fredag den 20 mars 2015
Jag är i valet och kvalet vad gäller min framtid och det är väldigt svårt att bestämma sig för hur jag ska gå vidare. En sak jag är säker på är att jag måste få ordning på ländryggen för annars blir de valen jag ska göra onödiga eftersom jag inte kan leva med värken längre. Jag skulle kanske börja med att kontakta min ryggkirurg för att diskutera saken med honom. Det som är tråkigt är att han bara vill operera mig, han är nämligen inte särskilt intresserad på att undersöka min kropp och verkligen konstatera om det är den nivån av ryggen som jävlas med mig. Alla läkare jag träffar tittar bara på röntgenutlåtandena och går blint på det resultatet, vilket inte är rätt enligt mig.
Jag skulle vilja att de undersökte om problemen verkligen kommer från rätt nivå av ryggen, de skulle ju kunna använda sig av blockader men det har de inte gjort ännu. Det är till och med så att de säger att det inte finns någon som kan sätta blockader eller att de inte vet vart och vilken som gör sådana saker. Jag läser dagligen om folk med liknande problem som mig som får blockader, dels för att bedöva smärtan och dels som diagnostiskt verktyg, så det är bara skitsnack av läkarna. Jag är verkligen illa däran vad gäller värken och måendet, men känner att utan värken skulle jag få tillbaka lusten att leva på riktigt.
Min värk har varit massiv den senaste tiden och jag skulle tro att vi pratar om ett rekord som har satts om man inte räknar med de ryggskottsepisoder jag haft genom åren. Nu på morgonen när jag vaknade så hade jag inte någon värk som irriterade mig, jag kan nästan säga att jag var helt smärtfri ända tills jag varit upprätt i ungefär två minuter, sedan kom värken som ett paket på posten. Innan värken sätter igång så kan jag känna hur fint min rygg rör sig i ryggslutet, utan att haka tag i något eller ta stopp vid en viss punkt i rörelsen. Jag är helt övertygad att gravitationen får min rygg att tryckas ihop och orsakar att nerver kommer i kläm. Jag känner när ryggkotorna fastnar i ett läge och orsakar värken, och det verkar som att det sitter fast där tills jag lägger mig ner och låter ryggen dras ut igen.
Jag måste ha hjälp med det här beslutet för det är så svårt att ensam fatta ett sådant beslut… det går ju inte göra ogjort när man väl har utfört operationen. Jag har varit nära att skicka ett mail till min kirurg under en lång tid, men jag har tänkt att jag ska genomföra en riktigt sjyst rehabilitering av si-leden och ländryggen innan jag gör det. Tyvärr så fungerar det inte att resa till sjukgymnasten för att jag får för ont av att transportera mig, det skulle kanske fungera om jag bodde lite närmare allting. Just nu är jag inställd på att sälja huset för att bo i en lägenhet, men det är inte lätt att få tag i en hyresvärd som vill ha mig som hyresgäst eftersom jag saknar inkomst
Just nu så lutar det åt att köra på med en operation även om det inte finns några garantier på att jag kommer att bli bättre än nu. Jag har ett till problem, jag kan nämligen inte sluta att tänka på vilket jobb och vilken kostnad det är för samhället att hjälpa en sådan som mig. Jag känner att jag inte är värd det, varför ska samhället hjälpa mig när jag kanske inte kan hjälpa dem. Livet känns ruttet just nu, eller nu och nu, det har varit ruttet så länge jag kan minnas. Jag är inte så nedstämd och deppig just nu utan det är bara ett kallt konstaterande att jag inte har ett värdigt liv. Om värken skulle försvinna så löste sig nog resten, men jag är inte någon trollkarl så värken lär väl bestå.
Jag tror att mitt misslyckande med att komma någonstans inom vården beror nog på att jag är för mesig och konflikträdd. Jag klarar aldrig av att säga ifrån, och det gäller även hemma och i arbetslivet. Självklart blir jag arg och frustrerad över min oförmåga att sätta ned foten, och det blir bara värre och värre ju längre tiden går. Jag har nog varit sådan i hela mitt liv. Har varit ute på en längre promenad nu på morgonen och det gick jättebra med höft nummer ett, men den andra sidan med bäckenleden som jävlas är väldigt strulig och värker som fan. Det känns som att något hakar upp sig längst ned i ryggen eller si-leden, ibland kan det försvinna helt, men det är inte så ofta utan för det mesta pendlar det fram och tillbaks mellan ont och skitont.
Hjälp måste jag ha, men jag vet inte hur och jag vet inte vad. Just nu har jag för ont för att åka till sjukgymnasten och det var ju ryggkirurgens och min plan att först rehabilitera si-leden och efter det ta och operera in en protes eller ta bort stagen och skruvarna i ryggen. Med min si-led går det att steloperera, men det görs nere i Skåne, och det är också en operation utan några garantier. Det känns som att det är kört för min del… jag har inte kraften och tiden som alla dessa åtgärder tar… och lägg därtill att behöva kämpa och tjata om varenda insats av sjukvården så blir det en uppgift större än vad jag klarar av som mitt liv ser ut just nu. Jag blir nedslagen av tanken på att jag är körd… känns deppigt faktiskt.