Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

den här jävla värken

Publicerad 2015-03-15 13:59:51 i Allmänt,

söndag den 15 mars 2015.

 

Dagarna bara flyger förbi i överljudsfart… synd att man inte är lika snabb, som det är nu så missar man ju hela livet. Jag har haft rätt så mycket värk ett par dagar, eller vadå… ett par dagar! Jag har ju haft ont i tjugo år, fast det är klart att vissa dagar är sämre än andra men det är inte en enorm skillnad på när det är som bäst. Det har varit kanonväder i en vecka här snart och jag har åtminstone varit ute på verandan och fått lite sol på mig, så det är lite vårkänslor här ändå trots allt.

Imorgon ska jag träffa min handläggare på socialkontoret och deras konsult som ska hjälpa till att överklaga försäkringskassans avslag på min ansökan om sjukpenning. Det är förnedrande att behöva bråka för att få rätt till sjukpenning som man faktiskt har rätt till om man inte kan arbeta. Vi får se hur det går… men helt ärligt så tror jag inte att jag orkar hela vägen in i mål… det är så otroligt jobbigt att kämpa mot den här jävla värken och samtidigt försöka att hitta kraft till att kämpa mot deras sjuka regler.

Det känns lite löjligt att fightas om rätten till ersättning… jag kommer ju inte få mindre värk för att jag vinner över dom. De jag skulle behöva fightas mot är läkarna som säkert kunde hjälpa mig om de fick tummen ur röven någon gång. Jag behöver en konsult som kunde föra min talan till doktorerna så att jag inte hela tiden blev bortdribblad i deras remisskaos och lämnad vind för våg med min värk. Jag orkar snart inte längre, och det säger jag en dag som den här… jag mår faktiskt bra vad gäller det mentala idag, och det har jag gjort i en vecka snart, fast jag har haft lite dippar också.

Fan vad onödigt allting känns nu när jag tänker efter… så jävla löjligt att hålla på att kämpa för rätten till sjukpenning när jag inte bryr mig om några pengar om jag inte kan få ett liv som är något värt. Jag vill inte ens leva om jag ska ha denna värk jämt, inte så att jag vill lämna mina nära och kära med sorg, men jag tror att det tar väldigt hårt på dem att se sin far, man, bror och son ha ont och lida hela tiden. När jag träffar människor utanför min närmsta familj så visar jag nog inte så mycket av att jag har ont, men jag vet att det syns utåt ändå, om inget annat på min hållning och färgen i ansiktet… jag blir likblek när jag har väldigt ont.

Jag ska ta kontakt med min läkare på tisdag och fråga henne om det finns något vi kan göra för att komma någonstans i den här soppan. Jag tycker att det är jävligt pinsamt att springa till doktorn stup i kvarten, men vad fan ska man göra när man inte har fått någon lindring av sina problem. Jag ska säga som det är till henne, ja alltså att jag inte orkar mer om det ska vara så här. jag hade tänkt att jag inte skulle nämna någonting om mitt mående eller tankar på att döden är en utväg eftersom det redan har ställt till det för mig genom att de tog min sportskytteutrustning ifrån mig… men jag kan inte ljuga för henne och sanningen är den att värken verkligen får mig att vilja ge upp även en dag som idag, när jag mår väldigt bra mentalt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela