Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

jag älskar de barnen

Publicerad 2015-03-26 17:23:13 i Allmänt,

torsdag den 26 mars 2015.

 

Igår var jag som sagt var hos dottern och stöttade henne i hennes sorg och det kändes jättebra att få hålla om och trösta henne. Hon verkar ta det rätt så bra med förlusten av hennes man… hon har å andra sidan inte så mycket val eftersom hon har två småttingar att ta hand om. Jag åkte och hämtade barnen på förskolan eller vad det nu heter, och de blev jätteglada av att morfar kom och hämtade, plus att de fick åka bil hem. Gud vad jag älskar de barnen… det är galet. Det blev lite lättare för dottern att handla och hämta kidsen när vi hade en bil att åka i, så det gick smidigt.

Min fru och min yngste dotter var ju med till dottern och de var helt knäckta av sorg när vi kom dit. Yngsta dottern var jätteledsen hela dagen medans vi var där… nästan otröstlig. Jag tröstade henne och lyssnade på henne, och hon sa att hon tyckte att det var så jobbigt att folk dör hela tiden… det kan jag ju hålla med henne om. Hon grät och sade nästan ohörbart att hon var så ledsen över att hon inte hälsat på dem utan skjutit på det hela tiden… sen var det ju försent. Jag vet att hon känner likadant om när hennes farmor dog… hon sköt liksom upp hennes besök tills det var försent. Jag tröstade med att det var likadant för mig när min farmor, morfar, farfar och så vidare dog… när man är ungdom så har man så fullt upp med sitt liv att det sällan hinns med släktträffar eller vad man ska kalla det.

Till råga på allt elände så pajade bilen också… men jag tog mig hem efter att ha puttat igång bilen, men nu är jag fast här hemma i stugan igen. Det är ju en bil som jag lånar på obestämd framtid, men det känns inte så kul när det inte är jag som har betalt den. Jag kommer undan med en tusenlapp i kostnad för ett nytt batteri… det är inte värre än så… hoppas jag i alla fall. Jag är ju van att mecka med saker, så för den delen är det inte så farligt, men jag har så ont i rygg o bäcken att det är väldigt svårt att stå böjd över en motor, eller än värre att krypa under eller byta hjul… det är omöjligt utan att få dödsont. Apropå dödsont så var det väldigt dödsont igår när jag kom från dottern. Det tar över en timme att åka till henne och dessutom så satt jag där i soffan med barnbarnen och läste sagor… dumt men jag tyckte inte att det var läge att ligga ner det var så lite utrymme att dela på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela