min nya roll som ett socialfall
onsdag den 20 maj 2015.
Jag har en konstig oro i kroppen som jag känner igen, den brukar komma när det är saker som är jobbiga att ta tag i… det blir som att man inte vågar tänka på det jobbiga utan stänger ute de tankarna. En del av oron kommer nog av att jag har beslutsångest över ryggoperationen. Om jag inte hade haft ont i min bäckenled så hade jag nog varit säkrare på min sak, nu är jag orolig att det kanske inte spelar någon roll om ryggen blir bättre när jag ändå har den satans värken i bäckenleden.
Det är också stressande att veta att jag inte har några pengar… det är tomt i kylskåpet och familjen börjar gnälla om att jag måste handla. Jag vill inte säga rakt ut att vi inte har råd med att handla mat innan den tjugofemte… det känns jobbigt. Jag har tusen tankar i mitt huvud som jag måste bära med mig själv, jag skulle verkligen behöva lätta på mitt hjärta och få stöd av någon annan människa, men jag har inte någon som jag kan vända mig till, inte ens min fru.
Jag har svårt överhuvudtaget att prata om mina innersta känslor… jag tror nog att jag aldrig har kunnat det, så det är väl inte så konstigt att man blir stressad och utbränd av att bära denna oro inom sig jämt. När det är något som skaver i mitt medvetande så blir jag rätt så dålig snabbt, det blir oftast kortslutning i huvudet av allt ältande kring de problem jag har… och det är dessutom väldigt kontraproduktivt… leder aldrig till någonting vettigt.
Min överklagan till förvaltningsrätten är i alla fall klar för att postas, jag orkade inte skriva om den utan skickar bara in skiten som den är. Jag känner mig rätt så säker på att den går igenom… men uppriktigt sagt så skiter jag i om det skulle bli ett avslag. Jag har ju redan förnedrats och tvingats djupare ned på samhällets botten än jag någonsin tidigare varit… så vad spelar det för roll egentligen, jag har ju redan fogat mig i min nya roll som ett socialfall. Jag undrar vart gränsen går för att räknas som en utslagen… är det här, eller kanske när man blivit hemlös… vad vet jag.