Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

rädd för att operera mig

Publicerad 2015-05-03 09:39:14 i Allmänt,

söndag den 3 maj 2015.

 

Jag överlevde gårdagen trots att den blev väldigt kraftansträngande. Mina barnbarn och dottern var här hela dagen och vi hann gå till stranden och leka, det blev sandslott och gropagrävande. Jag tvingade min kropp till alldeles för mycket belastning och det betalade sig till kvällen, kan man lugnt påstå. Felet jag gör när barnen är här är att jag sitter för mycket. Att sitta är det värsta för ryggen, om man inte räknar med att böja ryggen nedanför steloperationen vill säga.

Det var hursomhelst ljuvligt med de där små barnen som blir så glada när de får se mig när de kliver av bussen. Deras små armar runt halsen och när de säger att de saknat en jättemycket gör verkligen gott för själen. Idag så betalar jag å andra sidan för den glädjen med en satans värk i bäckenleden, eller vad fan det är som gör ont. Jag blir liksom lite förlamad i benet när bäckenleden är påverkad, men jag vet inte helt säkert att det beror på bäckenleden eller någon nervbana i ryggen.

Jag har tänkt en hel del på min ryggoperation och jag känner mig tveksam till den. Jag är helt uppriktigt sagt rädd för att operera mig en gång till. När jag har ondare än en fyra på vas-skalan så tänker jag att jag tar vilken chans som helst för att bli av med värken, men när jag är lite bättre, typ när jag vaknar på morgonen så är det nästan som att jag känner ett hopp om att det kommer att bli bra av sig själv, eller att det inte är så farligt och jag kanske klarar av att leva så här. självklart kan jag inte leva så här, det är inte något liv när man inte ens orkar lyfta upp sina barnbarn eller ta på sig gympaskorna utan att orsaka en helvetisk värk som sitter i alldeles för länge.

Det blir en operation om min kirurg tycker att de ser bra ut… jag chansar, det kan bara bli värre än det är… bara… men kanske också bättre, och det är min största önskan att få en dag som kroppen fungerar normalt utan att jag ska lida och missa livet totalt. Jag ska i alla fall försöka ta hand om min kropp lite bättre med förbättrad kost och lite tid utomhus i solen och friska luften. Jag ska också försöka komma igång med promenaderna för det är jättebra för ryggen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela