det bottenlösa hålet
lördag den 3 oktober 2015.
Jag har varit väldigt nedstämd och uppgiven den sista tiden, jag är så trött på min situation med all jävla värk och strulet med försäkringskassan. Jag har varit för det mesta sängliggande de senaste två veckorna och det har visserligen gjort min värk mildare men mitt mående har verkligen gått i botten.
Jag ska i alla fall träffa en ny ortoped om två veckor för att se vad han tror om en eventuell operation av ländrygg eller bäckenleder. Jag har tydligen fått rätt till ersättning från försäkringskassan sägs det, men jag känner inte någon glädje över det… det är liksom försent. Det har varit en sådan press under sådan lång tid att nu så skiter jag i vilket som, det enda jag vill är att slippa lite av värken.
Det känns som att jag har kommit för nära det bottenlösa hålet och att jag redan har sugits in i det utan att ha möjligheter att ta mig ur det… det är inget som kan få mig tillbaks på banan igen, det är mina tankar och känslor just nu i alla fall… hjälpen kom försent, kraften har sugits ur mig totalt och kommer nog aldrig åter är jag rädd. Jag ska kämpa på tills jag får träffa läkaren i alla fall… jag måste bli bra i rygg och bäcken.