Ångest
Jag ångrar mig verkligen att jag inte opererade mig den 21 November som det var planerat, skulle kört på bara.
Det är jag själv som ställer till det för mig. Jag får aldrig arslet ur vagnen, och det är den där satans värken som håller emot. ...hindrar och sänker mig, tvingar mig att ligga ner, tyngd av den osynliga jävla värken.
Jag träffade min husläkare idag, och hon tar min värk på stort allvar. Hon har försökt att få till så att jag ska få hjälp hos en smärtmottagning....men 3 gånger har hon fått avslag på sin remiss. Hon är uppgiven och inser att vi får fixa detta själva.
Min doktor är skitbra, och hon har inte givit upp hoppet, fastän hon får jobba i motvind.....ledningen vill inte att det ska kosta något, och hon är väl medveten att det är den remitterande doktorn som får stå för kostnaderna om det blir någon åtgärd. Självklart är det inte doktorn personligen, men ni fattar va?
Jag fick recept på plåster med typ Subutex i, tydligen så sätter man bara ett plåster i veckan, och jag ska åka och hämta ut det i veckan. Tyvärr så är dagsformen det som bestämmer om man orkar med resan till apoteket och helst skall man orka handla samtidigt eftersom det kostar en slant att åka till civilisationen.