Fortsätt att kämpa
Jag är rejält trött på min kropp som bara jävlas med mig hela tiden, är det inte det ena så är det de andra. Mitt bäcken fortsätter i alla fall att plåga mig, liksom ryggjäveln. Jag har försökt att komma igång med promenaderna, och det har jag väl gjort litegrand, men det tar emot eftersom smärtan i si-leden har plågat mig rätt så mycket. Jag fick som sagt var en inflammation i stortån, vilket låter jäkligt löjligt, men det gick inte att ta på dig skorna faktiskt, så promenader var bara att glömma ett par dagar, men nu är tån bra igen.
Som om det inte räcker med bäcken och ryggen som jävlas, så har jag fått antingen öroninflammation eller inflammation i käkleden, hursomhelst så kan jag inte tugga maten på höger sida av munnen, och knappt på den andra heller för den delen. Jag ska se om det går över innan tisdag, annars får jag försöka få en tid till doktorn, eller tandläkaren… eller örondoktorn, jag är inte riktigt säker på vad. Jag ska också försöka få en tid till sjukgymnasterna som bäckendoktorn (jag kallar honom det för enkelhetens skull) rekommenderade vid mitt besök hos honom.
Jag kämpar på med min nedstämdhet, eller varför inte kalla den för sitt rätta namn… depressionen, ok jag är deprimerad, skulle det vara så konstigt med tanke på all värk man har haft i tjugo år nu, och dessutom varit med om två väldigt nära anhörigas traumatiska bortgång. Jag är faktiskt förvånad att jag ens lever idag, det trodde jag inte för två år sedan… än mindre för sju år sedan, jag var säker på att jag skulle ha givit upp vid det här laget. Människan är väldigt mycket starkare än man tror, det är en sak som är säkert.
Fortsätt att kämpa på, det finns nästan alltid en ljusning bortom horisonten, även om det är svårt att tro när man är mitt uppe i skiten. Jag fördömer ingen som inte orkar kämpa längre, jag vet att man inte kan rå över när kraften har tagit helt slut, och jag vet hur ont det gör att kämpa när själen värker i varenda litet skrymsle. Försök att få komma till en psykolog och gå gärna en kbt-kurs, det kan göra mer än vad man tror, även om det är jävligt tungt, eftersom det alltid är du som får göra jobbet, men kom ihåg att det finns en ljusning, det är mycket jobb, men det ska gå ändå… have faith, det finns inget annat val… som är bra.