Kronisk värk suger

Jag är ledsen, men jag måste bara beklaga mig lite... gnälla och tycka synd om mig själv... så håll i er nu, för här kommer det...

 

 

Jag måste erkänna att jag inte har varit till sjukgymnasten ännu, jag har inte ens ringt henne för att beställa tid. Allting kostar pengar, och det har jag inga. Det är två dagar kvar till julafton, och jag har inte fått några pengar av kommunen ännu. Eftersom jag och frun har blivit utförsäkrade så får vi inga pengar alls, och det är därför kommunen får hjälpa oss med försörjningsstöd. Tyvärr så sätter dom in pengarna på frugans konto, eftersom det bara går att utbetalningarna till kvinnan i förhållandet, och det tycker jag är orättvist, jag trodde att vi strävade efter ett jämlikt samhälle.

Jag är självklart jättetacksam att man kan få hjälp, även om det inte riktigt räcker till. Jag hoppas att pengarna kommer in på fruns konto idag, vilket inte ser så lovande ut. Eftersom jag och frun har olika banker så måste jag föra över pengarna från fruns till min bank, vilket brukar ta två dagar… så det är nog bara att glömma julmaten i år, vilket inte spelar så stor roll för mig, för mat har vi… jag har mycket pasta och ris hemma, och frysen finns det garanterat både köttfärs och något paket Alaska pollock.

De som tror att socialbidraget bäddar för något lyxliv, de har fel. Jag har räknat ut att vi har femton kronor var att äta för när räkningarna är betalda… men de månaderna som jag får tv-avgiften eller liknande, så blir det lite mindre. Själv äter jag för mindre än tio kronor om dagen, men tyvärr klarar inte de andra det… de har väl inte lika stark karaktär som mig. Det är väldigt skämsigt att gå på socialbidrag… men vad gör man om man är för sjuk för att jobba, man har inget val.

Ibland blir jag så stressad över vår ekonomiska situation, och jag mår skitdåligt av den. Jag ältar alla utgifter och försöker komma på något sätt att lösa situationen, men jag kommer inte på något. Barnen och frun skäms över mig, de tycker att jag ser ut som en lodis. Jag har ett par gympaskor som jag fick efter sonen, och dom är hoplappade med silvertejp och buntband, och jag brukar ha plastpåsar mellan strumporna och raggsockan, för att inte bli blöt om fötterna. Jag har kängor också, men det fungerar inte att knyta dem med mina ryggproblem… tyvärr.

Jag har hört av en del människor att socialen hjälper till med kläder och skor… men det är inte sant. Jag tror att det måste vara i andra fall, som invandrare eller flykting… kanske narkomaner också, men inte en vanlig fattiglapp som mig och min familj. Den här månaden var det mycket räkningar, så vi har ettusen femhundra kronor kvar att leva på… när jag får dem vill säga. Det blir ännu mindre än vanligt med andra ord, och frugan vill att vi köper varsin ficklampa till barnbarnen i julklapp. Jag har fem barnbarn, och hur fan ska vi ha råd med varsin ficklampa till dem? Det kommer att kosta säkert etthundrafemtio spänn med fem ficklampor… och det är ju mat till hela familjen i två till tre dagar, det blir inte bra, men det fattar inte hon.

Förresten så hinner vi inte få in pengarna på mitt konto, och frun har inget kort kopplat till sitt konto, ingen legitimation heller för den delen, så det kan vi glömma… barnen kan få någonting spännande från hemmet istället… inte för jag vet vad det skulle kunna vara. Jag kom just på att vi dessutom ska på äldsta barnbarnets kalas den tjugosjunde december, det lär väl också bli svårt. Vi har nio mil till dottern och vårt barnbarn, och det kostar en förmögenhet att åka dit, men det verkar inte gå in i fruns huvud. Jag lånar farsans bil just nu, och det funkar inte lägga ner tvåhundra spänn på bensin när man har så lite pengar.

På julafton kommer faktiskt dottern med barnbarnet hit, och jag tycker ju att vi kan gratulera honom då, det är ju betydligt smidigare ju, och billigare med. Så ligger det till med min jul, och jag hoppas att ni får en bra jul trots värk och ångest… utbrändhet och depression, och ett kallare Sverige.