Kronisk värk suger

 

Nu har det gått drygt 5 veckor, och det känns rätt bra ned benet. Jag har testat att köra bil och det går bra när man väl sitter på plats, lite svårt att komma in dock. Jag går kortare promenader med båda kryckorna, och kommer inte släppa kryckorna innan jag kan gå utan att det smärtar i benet....i motsatts till vad jag gjorde med första benet, och det blev ju inte så bra......antar jag.

 

Det känns i hela kroppen att jag varit passiv länge.....det värker i de flesta leder, och det är nog garanterat mitt inaktiva liv som orsakat det. Jag har blivit mycket mer aktiv den senaste veckan, och jag har börjat träna lite mer nu. Jag tränar med lite vikter och kör igenom övningar för höftregionen, och stretchar lite försiktigt oxå.

 

Ryggjäveln hindrar mig dock från att göra det mesta......det är nog bara att inse att jag måste operera ryggen igen....tyvärr. Om någon där ute funderar på att operera ryggen, så gör allt som står i er makt för att träna upp ryggen......steloperation eller någon annan operation såsom diskprotes osv.....skall komma som sista utväg eftersom det inte är någon quickfix.

 

Vad gäller höftprotesoperation så är det inget att tveka på......molvärken försvann som genom ett trollslag, och värken efter operationen är betydligt mycket behagligare än värken innan operationen. Jag träffade min husläkare igen och vi kom överens om att dubbla dosen av smärtlindrande.....så nu använder jag mig bara av plåster som byts en gång i veckan.

 

Om ni behöver smärtlindring så undvik för guds skull TRAMADOL, TRADOLAN, NOBLIGAN OSV, för de medicinerna är rena råttgiftet. Man får SVÅR abstinens när man sätter ut medicinen, och även tillvänjningsabstinens.......men det gäller nog även annan värkmedicin också........och jag vet mycket väl hur det ligger till, för när värken bryter ner en så tar man till slut vadsomhelst för att lindra smärtan.

 

Jag brukar säga att, ifall doktorn skulle erbjuda mig en medicin som tog bort all värk, fast hade en bieffekt som dödade en efter en månad.....så skulle jag lugnt valt den ändå....iallafall när värken är i sin värsta fas.

 

Det går långsamt framåt....men det går framåt.

 

Jag går utan några större problem med en krycka inomhus, tar mig i och ur sängen utan ansträngning....och jag har kört bil 2 gånger utan att det blev för mycket för höften. Värken i höften är mild, men om jag böjer benet för mycket så får jag jäkligt ont.......kan inte ta på mig strumpan eller stoppa in långkalsongerna i strumpan, men det fattas inte så mycket innan jag når.

 

Jag tar en promenad om dagen, det blir ca 1.5 kilometer, jag skulle kunna gå längre men jag håller igen, jag får lite ont när jag har gått en bit, men det håller sig inom gränsen. Ryggen håller på att jävlas med mig, och det är jävligt jobbigt......även om jag är van så vänjer jag mig aldrig.

 

Det jobbigaste med värken är ju att allting tar emot......träffa vänner, det orkar jag inte.....Hälsa på syskon, farsan, släkt.......nix, orkar inte...osv. Även fast jag vet att det ger mer än vad det kostar, så drar jag mig undan, och det gör inte några underverk för min depression direkt. Smärtspiralen har tagit greppet om mig totalt......och jag har svårt att bryta mig loss.

 

Varje dag som går så skjuter jag upp en massa saker och det blir förstås ännu jobbigare att ha alla saker som måste göras hängande över sig.Idag verkar det som att jag skjuter upp att handla mat, ringa några viktiga samtal....betala några räkningar osv.

 

Det som ger mig mest glädje i livet är mina vuxna barn och barnbarn.....jag har 5 barnbarn som är ljuset i mitt mörker, och när de kommer på besök så lever jag verkligen upp.....det är nästan den enda situationen som ger mig glädje faktiskt. Det är inte helt lätt att få till mer möten med människor såsom släkt, vänner osv, då min ekonomi är en katastrof...jag har helt enkelt inte råd att åka bil till dem längre. Jag tog ju bussen till sjukhuset när jag skulle opereras, och det gör jag aldrig om igen....jag grät nästan av värk innan jag var framme vid sjukhuset.

 

 

 

 

Är inne i en liten svacka just nu, äldsta höften är inte riktigt sjysst......jag knäckte nog den den första månaden efter operationen......ta det jädrigt lugnt när ni är nyopererade är mitt råd. Jag känner mig väldigt låg över all jäkla värk, och det är nog främst ryggen som dödar mig.

 

Jag känner mig dessutom så otroligt rastlös.....och det är jobbigt att ryggen hindrar mig från att sitta upp......så det är bara gå eller ligga som fungerar något sådär. Nyhöften känns bra....visserligen har jag ont, men det är på något slags vis ett behagligare ont än höft nr 1.

 

Nu ska jag ut och gå en sväng....siktar på 1.2 kilometer......till skillnad mot de 4.5 kilometerna som jag gick vid denna tiden med höft nr 1. Jag har ändrat lite i medicineringen också.....jag rapporterar senare ikväll.....om jag inte deppar ihop totalt förstås.

Jag SKA bli bra i ryggen. ...jag KOMMER att bli bra i ryggen. ...jag MÅSTE bli bra i ryggen.

 

Jag läste en artikel i Aftonbladet eller Expressen om någon doktor eller professor som inte tyckte att Diskografin (som jag skrev om tidigare) var ett bra underlag för att bedömma om ryggen skulle kunna bli bättre av en operation.......det var ju det sista jag behövde höra/läsa om.

 

Jag kommer att operera ryggen hur som helst......det eller döden är de alternativ som jag faktiskt har....det går inte ett år till, orkar inte leva så här.....det är ovärdigt och outhärdligt och värken äter upp min själ, ja o min kropp och min livslust med förresten. 

 

Varit och firat sonen idag.....och nu känns det i kroppen. Benet har klarat dagen hyfsat....men ryggen är katastrof nu. 

 

Jag tog nog i lite för mycket idag, både vad gäller höften o ryggen. Självklart kunde man inte hålla sig helt från barnbarnen,  utan det blev lite pussel på golvet, lyfta o kramas lite osv.....men det var det värt.

 

Höftjäveln känns ändå helt ok, och ändå har jag gjort en "massa" saker idag........rakat huvud o ansikte, duschat OCH varit på kalas i ca 3 timmar.....men ryggjäveln är en katastrof och är millimeter från att klämma sönder någon nerv eller vad det nu är.

 

Jag har träningsvärk idag, jag var nämligen lite duktig igår......började faktiskt att träna lite försiktigt med hantlarna, och det var härligt. Jag längtar verkligen till den dag då ryggen kommer låta mig träna lite tyngre o kontinuerligare.

 

 

 

Det går otroligt bra med läkningen av nya höften. Jag kan nog säga att jag är bättre nu efter 3 och en halv vecka, med denna höft, än vad jag var efter 3 månader med den första höften.....det känns bra, men jag blir lite deppig när jag tänker på att jag kanske förstörde första operationen med min misshandel av den höften.

 

Jag var så otroligt stressad efter första operationen, då frugan blev utförsäkrad, och min oro för ekonomin tvingade mig till att pressa kroppen trots att benet inte var läkt. Jag började t.om att jobba på varvet när jag fortfarande inte kunde stödja på benet.......och det gick ju inget vidare. 

 

Ta det lugnt första månaden, och försök att ha tålamod. .....det måste få ta sin tid med läkningen.