Kört fast
Det blev en skitdag igår. Jag tror att det var mycket på grund av att jag körde bil i två gånger fyrtio minuter, men även på KBT:n igår där jag satt ner alldeles för mycket. Jag var rätt duktig på att ställa mig upp, men det var jobbigt att stå upp också. När jag står still så verkar det som att min bäckenled låser sig eller hamnar i ett läge där jag får ondare, då är det bättre att gå, men även det påverkar värken negativt.
Jag tycker att det är svårt att få något tydligt mönster på när det är som jag får ondast. Är det stå still? Eller är det att sitta? Jag vet att jag får skitont av att köra bil, men det konstiga är att det ibland blir bättre av att köra bil. Hur i helvete ska jag kunna undvika de situationer som jag får ondare av om jag inte ens själv vet vilka de är? Det var lite extra jobbigt psykiskt igår, och jag blev liggande i sängen hela dagen. Det verkade som att det gjorde min värk mycket mildare, och i morse så var värken nästan obefintlig när jag vaknade. Tyvärr klev jag upp, och det tog två minuter så var den tillbaks.
Jag kan ju rimligtvis inte spendera resten av mitt liv i sängen, dels för att jag får ont av att ligga i längden, men det är inget liv att vara låst vid sängen. Hur kan det vara så svårt att få hjälp av läkarna, jag menar det är ju inte någon ovanlig åkomma med värk från si-lederna och ländryggen? Jag ska försöka lyssna med några av doktorerna som jag läst om på andra bäckenledspatienters bloggar. En sak som gör det lite svårare för mig är att jag inte kan tänka klart längre, det verkar bli så för människor med långvarig värk och depressioner.
Det är så tråkigt att aldrig ha något kul eller positivt att skriva om, men det finns just inte något i mitt liv som är positivt. Det beror nog på att jag är deprimerad, och har svårt att se de positiva sakerna… det hör liksom till diagnosen. En positiv sak får väl vara att mina höftleder är rätt så bra nu, även om de smärtar lite grand vid belastning. Gränsen för vad som är för tungt är cirka tio kilo, då gör det lite ont i höfterna, men det är nog mest bäckenlederna som smärtar. Jag har läst rätt så många bloggar om problem med si-lederna, och det verkar som de flesta har fått kämpa hårt för att få hjälp.
Jag har kämpat så länge… jag har ingen ork kvar. Min doktor får inte arslet ur vagnen heller, hon har misslyckats att få mig remitterad till smärtmottagningar två gånger… och för hjälp mot min depression så har hon fått avslag på sin remiss två gånger, så jag kommer ingenstans. Jag vet inte vart jag skall börja någonstans, jag känner mig helt vilsen. Jag borde byta läkare, men det brukar inte heller hjälpa, dessutom vet jag inte om jag orkar dra allting en gång till… jag är slut. Jag önskar faktiskt att allting vore över, jag känner mig gammal och förbrukad, jag önskar jag vore död.