Pain from hell
Har legat i sängen mest hela dagen, och jag är sjukt less på allting nu. Jag har haft jävligt ont i bäckenet hela dagen idag, och jag har svårt att ligga på rygg och skriva, men jag kan inte skriva sittande eller liggande på sidan… tro mig, jag har försökt. Har just läst om några andras problem med bäckenlederna och vilken svår resa de har gjort. Jag blir lite glad av att se att man inte är själv om det här problemet, men jag blir lite nedstämd också, jag inser att det kommer vara en lång kamp innan man kan få hjälp med det här.
Jag tycker synd om de tjejer som jag läste om, de har fått kämpa ungefär som mig och alla andra som har problem med ryggen eller bäcken. Det verkar vara ungefär lika illa över hela landet. Jag fattar inte vitsen med att sjukvården skall ta en helt sjukt lång tid på sig för att få tillbaks folk i arbetslivet, jag menar, det måste bli dyrare för samhället att bara förhala för dessa människor som likt mig, har långa sjukskrivningsperioder bakom sig och förmodligen långt framför sig med. Det blir ett väldigt stort lidande, inte bara för den drabbade, utan även för dennes familj, barnen speciellt.
Jag har givit upp min kamp mot värken tusen gånger, och det bara i år, och om jag skall vara helt ärlig så har jag dagligen övervägningar med mig själv om det inte vore bäst att avsluta sitt liv, och slippa den här satans värken. Jag vet ärligt talat inte vart jag skall ta vägen, värken är med mig överallt. Jag har egentligen inte något liv som det ser ut idag… värken låter mig inte ha en enda sekund ledigt, förutom när jag är nedsövd. Jag sover hyfsat på nätterna, och är rätt så förskonad från värken på natten. Morgonen går också bra, ända tills jag sätter mig upp i sängen förstås… klonk säger det då, och allt börjar om igen.
Jag har fått en ny tid hos den doktorn som konstaterade att min högra bäckenled orsakar värken, det var i början av december. Jag avbokade min förra tid hos honom, eftersom jag fick ångest när jag tänkte på att försöka få honom att förstå mitt problem… jag gav upp den dagen, och jag hoppas att jag kommer igen när jag skall träffa honom nästa gång. Jag ska kolla om det går att skriva en egen remiss till en duktig läkare i Ängelholm som är expert på bäckenleder… jag vet inte riktigt hur man går till väga bara. Jag läste en kvinnas beskrivning av sina problem med bäckenleden, och det var som att hon beskrev mina problem, så det känns som en liten sporre för att orka stå på mig när jag träffar doktorn nästa gång.