Träffa Ortopeden idag
Idag skall jag in och träffa doktorn som konstaterade att min bäckenled var låst och orsakade mycket av min värk i länden och benen. Jag har egentligen lust att ställa in det mötet eftersom det börjar bli jobbigt med alla dessa möten utan att det egentligen leder till någon förbättring av min värk och funktion. Jag skall försöka ta mig dit ändå, för det är ju så här det har varit de sista femton åren… minst. Det är alltid samma sak, först besöker man läkaren i hopp om att bli frisk eller åtminstone bättre… sen händer inget, och efter ett halvår eller så blir det dags att försöka med någon ny doktor som kanske kan hjälpa en… ytterligare ett år går tills man då inte står ut… nytt besök, ny doktor… och så har det hållit på sedan ett par decennium.
Jag har haft lite extra ont ett tag nu, vilket har fått mitt mående att bli i botten. Jag ser det mesta i grått just nu och ingenting känns hoppingivande. Jag har slutat att hoppas på någon förbättring faktiskt… jag skulle bara vilja klara av att arbeta med något utan att min värk skall bli värre. Jag har funderat på om man kanske skulle försöka med att arbetsträna på ett ålderdomshem eller någonting annat där man får hjälpa andra människor. Jag har saknat den där feedbacken man får av människor, till skillnad mot att bara ha med döda ting att göra. Det lär väl dröja innan jag ens kan få en chans att försöka, eftersom det går så jäkla trögt hos arbetsförmedlingen och försäkringskassan.
Min stressnivå har ökat kraftigt igen efter ett par dagar där det kändes nästan rofyllt i mitt inre. Det är så svårt att hänga med i allting som rör min utförsäkring, överklagan och rehabilitering. Det är jättesvårt att få ihop tankarna när jag har så här hög stressnivå, det är omöjligt att koncentrera sig och komma ihåg det som sägs. Livet är hårt, verkligen ingen dans på rosor… och man önskar ibland att man inte hade blivit född. Självklart är jag tacksam att min mor som jag älskar högt och av hela mitt hjärta, födde mig, tog hand om mig och såg till att jag var trygg, mätt och ren. Just nu känns det ändå rätt hopplöst, det skulle vara skönt att få sova en lång och fridsam sömn.
jag kommer att bli helt knäckt av läkarbesöket om det inte gör mig klokare, säkert skickas jag vidare inom vårdkedjan till nästa instans… och förmodligen tar det ytterligare tre månader att få komma till den.