Kronisk värk suger

Helt otroligt nog så klarade jag av att ta mig till psykologen igår, vilket jag anser vara en bedrift i tider som dessa. Jag mådde hyfsat igår fast jag har värsta avtändningen av medicinen som jag slutat med, och vi pratar bakfyllan från helvetet… modell vedervärdigare än allt du kan tänka dig. Jag har även dragit ner min ena värkmedicin, nämligen Tramadolet. Om jag ska beskriva utsättningssymptomen som den nedtrappningen ger, då får jag verkligen anstränga mig för att finna orden.

Jag har faktiskt läst människors berättelser om hur de har genomgått avgiftning av detta relativt vanligen utskrivna läkemedel… eller som de flesta beskriver det som… nämligen råttgift. En del av dessa personer har tidigare missbrukat heroin och blivit avgiftade den drogen, men de säger att det har varit lika jävla otäckt att sluta med Tramadol, vilket jag vet hur det känns… och framförallt hur extrem lång tid det tar innan man mår bra igen. Det är hemskt att läkarna skriver ut detta läkemedel utan att veta hur extremt svårt det är att sluta med det.

Nu undrar man kanske varför jag tar denna medicin överhuvudtaget, och särskilt då man vet hur jävla dåligt man mår när man slutar med den. Det är så med kronisk värk, i alla fall som jag upplever den, att tillslut gör man vad som helst för att slippa att ha ont, även om det äventyrar ens hälsa. Det låter som att det mest narkomaner som missbrukar eller bruka r sådana substanser, men vi har också oss med kronisk värk som faktiskt får ett mycket svårt fysiskt beroende som är svårt att bryta. Det är faktiskt så illa att man är tvungen att ta sin medicin fastän man har mindre ont en dag, för annars mår man så dåligt att man inte tar sig upp ur sängen.

Mitt samtal med psykologen var bra faktisk, jag lyckades erkänna för mig själv hur dåligt jag mår, och även berätta det för henne fast det tar emot att dela med sig de allvarliga sakerna. Jag förklarade hur jag tänkte och hur jag återkommer till tankar om att avsluta mitt liv och det blir en slags tröst att veta att man kan slippa både den fysiska och psykiska smärtan om det inte finns någon annan utväg. Hon fick mig att lova att jag inte skulle ta mitt liv innan vi har nästa möte, men jag sa att hon inte behöver oroa sig eftersom jag inte planerar att ta mitt liv, utan att det snarare är så att jag är rädd att jag ska göra en dum impulshandling när jag får en sådan där kraftig ångest eller vad man nu ska kalla den.

Jag fick berätta hur jag tänkte när jag kände så där otroligt stark för att dö, och jag berättade att jag bara ville slippa ångesten eller den smärtan som den orsakar i min själ. Det blir så jobbigt att jag känner att jag måste slippa må så där dåligt med en gång, för det känns som att jag inte kommer att klara av den smärtat i min själ i många minuter till… vilket jag har klarat av hittills. Jag lovade henne att ge min fru nyckeln till mitt vapenskåp i alla fall. Jag måste försöka att ordna något ångestdämpande som fungerat mot ångesten när den blir så där intensiv, men jag har inte orkat ta tag i det ännu. Psykologen skulle skriva en remiss till psykiatrin inom min kommun, vilket känns bra, då kanske de kan skriva ut lugnande läkemedel, eller så får min husläkare skriva ut något.

Jag har svårt att be om en viss typ av läkemedel som det är så mycket skriverier runt, som till exempel de vanligaste ångestdämpande medicinerna… typ sobril eller stesolid, fast i deras nyare namn. Det känns som att jag bara är ute efter narkotikaklassade mediciner... i deras ögon sett alltså. Jag har inte något sug efter rus eller liknande, utan jag vill bara slippa den oerhörda smärta som jag känner när jag får kraftig ångest… och att jag då slipper vara orolig över att jag ska ta mitt liv som en ren skyddsåtgärd mot smärtan. Jag kämpar på, och jag tycker ändå att det känns lite hoppfullare idag är igår… även om det inte känns bra. Värken i si-leden är rätt jobbig idag, och jag antar att det är på grund av att jag hade en lång dag igår. Jag hade grymt ont när jag kom hem efter psykologen och handlandet av mat, och jag kan lova att kvällen inte blev en hit.