David och Goliat
Jag känner mig så hjälplös mot försäkringskassan som inte beviljar mig sjukpenning fast jag uppenbarligen inte kan jobba med någonting på grund av min värk, och numer även min depression. De bara kör över min doktor och påstår att det inte finns några bevis på att jag har de problemen som jag har. Det är helt sjukt, man är i stort sett rättslös mot myndigheterna, de kan agera godtyckligt om de vill. Min livssituation är redan svår med tanke på min värk och mitt mående, och det blir inte bättre för att de har satt mig i en situation som utsätter hela familjen för lidande.
Som det ser ut nu så kommer jag att gå i personlig konkurs inom en till två månader, och kommer inte att ha något hem till familjen. En del av mig säger åt mig att fortsätta kämpa och strida för att rätt ska vara rätt, men den del av mig som säger ge upp verkar vara starkare än den andra delen. Om det blir utmätning på huset så kommer det att bli pengar över när allt är betalt, men pengar kan inte rädda mig ändå, det är för tungt med att flytta allt och ordna med allt som skall ordnas med. Det går dessutom inte att få tag i en bostad om man inte har ett fast jobb, eller en inkomst… så det blir nog så att vi hamnar på gatan.
För min egen del så kommer detta att leda till döden, och jag tror att mina barn också kommer att bryta ihop totalt. Jag som var på gång med min rehabilitering när jag blev utförsäkrad. Jag tränade med ett specialistteam och gjorde framsteg, även om det gick långsamt så gick det ändå framåt, men sedan brakade allting ihop när jag bröt samman av pressen att bli utförsäkrad. Det är bittert att jag har gjort av med hela mitt livs sparande på att försöka rehabilitera mig, och sedan så når man inte ända fram på grund av att pengarna tog slut, och eftersom jag då var utförsäkrad så fick jag heller inte någon annan inkomst som kunde hjälpa mig ända fram.
Om jag hade fått några månader till med möjlighet till rehabilitering så kanske jag hade kommit tillbaka till arbetslivet, det var ju det som var meningen, och det var därför jag fortsatte med familjens sparpengar fast jag blivit utförsäkrad. Nu räckte mina pengar inte ända fram, så nu står jag här utan inkomst, utan några besparingar och snart utan ett hem. Jag kommer inte att lämna detta hem i livet, jag har redan bestämt mig för att det får räcka nu… om jag blir satt i konkurs så kommer jag att bli en ängel i himlen, jag orkar inte mer nu… finns inte någon ork kvar för den här skiten.
ledsen att jag bara ser allting negativt, men det är lite av depressionens signum kan man säga... jag är i grunden en mycket positiv människa.