Vill jobba
Har haft ett par jobbiga dagar vad gäller värken, och det är knäckande som fan. Det är mest i bäckenet som smärtan är, och självklart i högra sidan. I dag är det första vardagen som känns som en vanlig dag, och jag måste försöka få tag på sjukgymnasterna som bäckendoktorn tipsade mig om. Jag känner mig rätt så uppgiven igen, det känns inte som att det här kommer att ordna sig inom en överskådlig framtid. Jag kan inte vänta längre, för om jag inte kan börja jobba snart så kommer jag att dö.
Igår så sov jag nästan hela dagen, dels för att slippa värken, och dels för att slippa ångesten jag har över min situation. Jag blir så otroligt stressad över att gå hemma utan att kunna påverka mina inkomster, eller utan att ha någon mänsklig kontakt med någon. Jag tycker fasligt synd att mina dagar bara passerar utan att jag kan deltaga aktivt livet, det är ett sådant slöseri. Jag måste ha ett jobb, grejar inte det här annars, inte rent ekonomiskt, inte heller psykiskt.
Jag hade en sjyst dag med mina härliga syskon och farsan i lördags, och även om jag hade fruktansvärt ont så var den guld värd för mitt psyke. Jag var tyvärr tvungen att ta lite extra medicin, och självklart gjorde det att hela söndagen gick åt till att sova, eftersom jag hade värsta avtändningen. Nu kanske det låter som att man är värsta knarkaren, men den där jävla tramadolen gör att man mår skitdåligt när man minskar på dosen. Det räcker faktiskt att man tar medicinen en timme senare än man brukar så får man en baksmälla som är väldigt hemsk… det är ett jävla råttgift den där tramadolen.
Om ni kan välja någon annan medicin än tramadol så tycker jag att ni ska göra det, för alla man talar med som har den eller har haft den är av samma uppfattning. Jag har själv en gång slutat med den medicinen tvärt, och jag förstår varför heroinister har så svårt att sluta med sin skit… det var nämligen det värsta jag har varit med om. Jag ska skriva om det någon dag här snart, men som sagt var… passa er för tramadol, nobligan, tradolan… som är några av namnen som medicinen går under. Man får ett fysiskt beroende som är väldigt jobbigt att bryta eftersom utsättningssymptomen är väldigt jobbiga… eller rent av vidriga.