jag är spyfärdig
tisdag den 21 juli 2015.
Det har varit en väldigt tung period de senaste veckorna, tyngre än vanligt. Jag har haft en väldigt svår värk i främst mina ben, men jag antar att det kommer från både ryggen och bäcken. För ett par dagar sedan så började jag med min jävla värkmedicin igen, det tog emot något fruktansvärt då jag verkligen har fått kämpa med abstinensen jag fått när jag har trappat ner medicinen.
Nu har jag hursomhelst mycket mindre värk och orkar röra mig mera, vilket såklart är behövligt för att bygga upp lite muskler som håller ihop skelettet. De sista veckorna hade jag så ont att jag inte orkade ta mig ur sängen ens… och det blev bara värre och värre för varje dag som gick. Min si-led jäklas rätt så rejält och benet som jag gjorde första höftprotesen på värker ungefär likadant som det har gjort sedan operationen.
Själva höften i första opbenet värker inte något nämnvärt och benet värker inte när jag ligger ner eller rör mig lite inomhus, men om jag tar en promenad eller belastar benet med t.ex. att lyfta en matkasse, då värker det skumt ner i lårbenet… skitskum värk, liksom inuti benet eller om det är benhinnan som värker… vad vet jag. Nu är det snart dags för ryggoperationen, känns faktiskt skönt att få göra någonting som kanske gör min situation lite bättre.
Jag lyckades få ett ryggskott som har suttit i en vecka nu… jävligt klantigt och självförvållat var det. Det strålar ut i vänster midjesektion mest, men det känns även lite ut i högra delen också. Det brukar vara helt borta efter jag har legat ned ett tag, men om jag sätter mig upp så kommer den där strålande smärtan smygande på samma ställe. Jag känner igen den smärtan och läget för den… jag fick den under diskografin som jag gjorde senast, och den kom smygande när de ökade trycket i en av diskarna… jag tror att det var den disken närmast under min steloperation.
Mitt humör är lite bättre nu när jag börjat med tramadol igen, det är ju kanske inte så konstigt för värken är ju betydligt mer hanterbar nu när jag äter medicin… men tramadol i sig är också stämningshöjande och ökar serotoninet har jag för mig, det kanske är värt alla biverkningar trots allt. Jag mår inte skitbra direkt, jag har mina svackor av nedstämdhet och uppgivenhet… men inte någon superångest i alla fall.
Hela den här soppan är ju väldigt påfrestande, jag är spyfärdig på alla överklagningar och myndigheterna… jag vill bara jobba och tjäna egna pengar och slippa dessa otaliga turer inom sjukvården och övriga instanser. Jag måste ju sälja huset också, men jag får inte någon lägenhet eftersom jag inte har någon inkomst… och förresten så hjälper nog inte det heller, för väntetiden på lägenheter är sinnessjuk i Stockholm med omnejd. Som det ser ut just nu så kommer det nog att bli till att köpa en husvagn för mig och frugan att bo i… men jag vet inte hur jag ska orka sälja huset och vad jag ska göra med bohaget.