Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

bättre än på länge

Publicerad 2015-03-10 13:02:44 i Allmänt,

tisdag den 10 mars 2015.

 

Äntligen så känns det som våren är här igen. Jag var hos kommunen igår och ordnade med min ansökan om färdtjänst. Egentligen så tjänar jag inte någonting på att åka med färdtjänsten för att det gör nästan lika ont i rygg och bäcken när jag sitter i framsätet med ryggstödet nedfällt, som om jag skulle köra själv. Förra gången som jag hade färdtjänst så hade jag rätt till liggande transport, och det skulle ju hjälpa mig mot värken, men problemet är det att jag inte törs beställa någon transport för att det är så pinsamt… jag menar ju att det syns inte på mig att jag har ont.

Jag kanske skulle uppdatera min höftledsstatus och den är utmärkt. Jag har inte någon värk vid normal användning, men jag kan känna av höfterna om jag bär en matkasse med mjölk eller går en stund på hårt underlag. Nu vet jag inte om det kan vara så att värken i ryggen och bäckenet stör ut värken i höftlederna, men jag känner verkligen ingen smärta från dem vid vila. Min rygg och bäcken har varit riktigt dåligt en längre tid, och det känns väldigt tungt när värken når upp till en åtta på vas-skalan. Igår efter mötet med honom som handlägger färdtjänsten så hade jag grymt ont i både rygg och bäcken. Jag lyckades att storhandla och fick verkligen använda mina sista krafter till att komma hem och bära in maten. När maten var inburen så han jag bara hälsa på dottern, sen föll jag ihop som ett korthus.

Hela kvällen igår var en prövning utav guds like, det var som om ryggraden hade gått rakt av och bara hölls ihop av några inflammerade senor och muskelfästen. Tyvärr så är det svårt att förklara för mina läkare eftersom de förmodligen inte har möjlighet att förstå hur det känns när man har en konstant svår värk. Jag tror inte att någon som inte har haft långvarig värk förstår hur det är. Det är nog bortom förnuftet tyvärr, det går inte att förklara helt enkelt… men det är dödsjobbigt i alla fall. Jag har börjat använda TENS, och det lindrar en hel del, men det verkar som att kroppen kräver mer och mer elstötar för att dölja värken för mig.

Jag kan rekommendera tens för er med värk, det går att få en genom landstinget om man vänder sig till sin sjukgymnast eller doktor. Man får visserligen betala en del för den, men det blir billigare än att köpa en på apoteket. En tens är en liten apparat som skickar ut ofarliga elektriska impulser via elektroder som man fäster på kroppen, gärna där det gör ont. De svaga elstötarna stör ut smärtimpulserna från den del av kroppen som värken kommer ifrån. Jag skulle nog behöva minst en till apparat om jag ska få någon effektiv smärtlindring… jag ska prata med min läkare om den saken.

Mitt mående har trots den svåra värken varit bättre än på länge faktiskt. Jag vet inte om det beror på att jag blev ledsen och arg när min psykolog såg till att polisen tog mina sportskyttevapen ifrån mig. Det kan vara så att jag insåg att om jag ska få hjälp att må bättre så får jag ordna det själv, för att vända sig till psykiatrin gjorde bara saken värre tyvärr. Jag märker också att de dagar som jag har lite mindre värk är också de dagar som jag mår bättre. Jag var och hämtade journalanteckningarna som min psykolog hade gjort och det var väldigt överdrivet av henne det hon hade skrivit. Om man skulle tro hennes anteckningar så var jag i stort sett redan död och förlorad… dessutom så skrev hon saker som jag inte hade sagt till henne.

Jag ska försöka att reda ut den här soppan med psykiatrin, och om det går, så kommer jag aldrig att vända mig till dem igen så länge jag lever och vill leva. Om det är någon därute i landet som mår som skit, så kan ni vända er till en vän om ni har någon, eller en familjemedlem, jourhavande medmänniska eller ni kan Maila mig förresten så kanske jag kan hjälpa er… och det kan faktiskt räcka med att man får lätta på sitt hjärta och bara få tala ut om det som grämer en. Jag funderar på att gå till kyrkan och prata med en präst. Vi har en jättegullig präst som är världens varmaste människa här på orten. Familjen pratade en del med henne när vi förlorade vår son… och det var ett otroligt viktigt stöd i den svåra tid som sorgen utsatte oss för. Tyvärr ska jag väl säga, så vill de ju gärna prata lite om gud och Jesus… och det blir för mig lite fel så att säga… jag tror på kärleken och tror också att det är just kärleken mellan allt och alla som är gud… ja alltså det som de kristna uppfattar som en gud.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela