Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

ett ljus i mörkret

Publicerad 2015-03-17 17:22:27 i Allmänt,

tisdag den 17 mars 2015.

 

Det var ett nattsvart inlägg jag skrev igår men det var rakt från hjärtat och var så jag kände då. Jag tycker att det är intressant att jag helt plötsligt mår bättre rent mentalt utan att egentligen veta varför. Jag har inte gjort några ändringar i mitt liv… jag ligger fortfarande i min säng med ansiktet förvridet av värk för det mesta. Den enda förändringen som jag har gjort är väl att jag har bett psykologen fara åt skogen efter att hon skickade hit polisen, men det borde inte göra mitt liv lättare utan snarare tyngre. Moder natur har tillsammans med universum sett till att vi har rena vårvädret här i mitten på vårt avlånga land, och det kan ju vara en del i mitt bättre mående.

Det är ju inte så att jag går omkring och ler och tycker att livet är fantastiskt, utan det är en annan känsla… som att något har hänt så att det jobbiga inte känns så farligt längre. Lite känns det som att jag har givit upp kampen mot allt jobbigt kring det här med sjukdom och utförsäkringen. Igår så slog det mig att jag skulle vilja dö för att slippa värken. Det var inte den där ångestkänslan som gör att man vill försvinna och bara dö, utan mer ett nyktert tänk, en insikt som gjorde det tydligt hur jag skulle vilja göra om jag inte blir bättre i ryggen, eller snarare om inte värken blir uthärdlig snart. Det känns självklart att jag ska söka hjälp med att bli kvitt värken, även om det blir med hjälp av en doktor i ett land som har dödshjälp.

Nu har jag ju inte några pengar eller möjligheter att genomföra en sådan sak riktigt ännu, men det skänker mig tröst att veta att möjligheten finns där om det blir dags för att ta den utvägen när värken blir för mycket. Det är förvisso för mycket redan nu, men jag ska kämpa ett tag till, fast då måste jag nog få lite mer konkret hjälp av den svenska sjukvården först. Jag har inte något krav på att bli frist eller smärtfri, men jag behöver lite respit från värken för att orka ladda om eller få tillbaks lite av kraften och orken… både den fysiska och psykiska. Det jag just nu brottas med är hur jag ska presentera detta för min familj och mina nära och kära utan att de blir förskräckta och ledsna eller upprörda.

Jag borde göra den där operationen som min ryggkirurg har pratat om i alla fall. Det känns inte lika läskigt när jag har döden som utväg om det skulle gå åt helvete och bli värre än innan, eller om det inte blir bättre än nu. Om jag har en jävla tur så kanske jag blir bättre eller mycket bättre, och om jag har otur så blir det sämre och jag måste kasta in handduken. Man kan ju till och med dö på operationsbordet eller i en vårdskada, men då är ju liksom problemet löst. Jag vill verkligen inte dö för jag har mycket att ta igen på livet som jag har missat de senaste tjugo åren… jag vill ju dessutom se mina barnbarn växa upp och se de första människorna kliva ut ur landaren på mars yta och kanske vara med när det första livet i universum upptäcks, ja det första utanför vår egen atmosfär här på jorden vill säga.

Det är ett jäkla dilemma jag står inför… det är svårt att ta något beslut i någon av riktningarna som finns… det lättaste är ju att bara ligga kvar i den här jävla sängen med en vidrig värk som äter upp min själ och får min kropp att förtvina. Det är så svårt, jag vet inte hur jag ska göra… jag skulle vilja att någon tog det beslutet åt mig istället. Jag känner också att jag skulle bli helt knäckt om jag blev sämre av en operation… jag skulle gräma mig för alltid, men å andra sidan så blir det ju inte bättre av att bara vänta på att livet glider förbi utan att kunna deltaga. Jag behöver någon att rådgöra med… någon att stöta och blöta hela frågan med, någon jag helst kunde berätta det här med att jag inte vill fortsätta mitt liv med den här värken. Det känns självklart när jag ser på problemet från utsidan, men det är inte så lätt när jag bara har mig som enda kritiska källa att diskutera med… ensam är inte alltid stark.

Jag har ju min familj och mina närmsta som jag rimligtvis borde vända mig till för att få stöd och någon att diskutera med, men det känns som att jag skulle vilja ha någon som inte har några känslomässiga band till mig att diskutera med… det blir liksom mer kliniskt och subjektivt på det sättet. Jag har just sovit en timme för att slippa värken och det hjälper mer än medicinen, vilket är konstigt tycker jag. Om jag bara ligger på sidan och sparkar med benen för att slippa värken så ger den inte med sig på samma sätt som att jag lyckas somna ett tag, vilket jag inte förstår. Är det min kropp som slappnar av så att värken ger med sig? Eller kan det vara så att nervsystemet är överhettat och signalerar smärta, men startar om när jag somnar? Jag saknar en läkare som är lika fundersam och klurig, ja lite som en detektiv och jättesugen på att hitta lösningen på problemet eller problemen.

När jag höll på och felsökte en motor på jobbet så var det som en gåta som skulle lösas, och det var till och med så att jag inte tog betalt för mycket av det jobb jag lade ned på en svårlöst gåta, för det var en utmaning och jag kan helt enkelt inte sluta förrän jag hittat problemet. Så skulle jag vilja att en enda doktor var med mina problem… en läkare som inte gav upp för att kostnaden överskred det kunden hade råd med. I den branschen jag jobbade i så överskred ju reperationskostnaderna snabbt maskinens värde om det var en lite äldre maskin, så då var det ju inte värt för kunden att reparera maskinen utan det var läge att köpa en ny istället, fast det inte var det miljövänligaste alternativet. Slit och slängsamhället är ju rätt så tufft för miljön, men med arbetskostnaderna i vårt land så lönar det ju sig sällan att laga en vara tyvärr.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela