Kronisk värk suger

Min opererade höft är skitbra, och jag kan gå utan kryckor några hundra meter utan att halta. Sista dagarna har det verkligen gått framåt med höften, och det känns hoppfullt. Tyvärr så har min andra höftled bråkat som fan de senaste dagarna, och den är ett större problem än den opererade höften. Jag var på mitt barnbarns 2-årskalas igår, och jag stod mest upp, och självklart så stödde jag mig mest på det "friska" benet och det verkar det inte tåla. Jag är ändå rätt så hoppfull, och tror att opererade höften kommer att fungera fint, och jag lär väl få göra andra höften med, kanske i vinter.....men men, den kanske hänger med några år till.

 

Det har nästan gått 3 månader sedan operationen, och det har varit en berg och dalbana. Igår var jag hos min ortoped, och han kollade inte på någonting annat än ärret,  ingen röntgen,  ingen undersökning av rörlighet och liknande....bortkastad tid att åka ända in till stan för något som kunde tas över telefon. 

 

Jag har haft en tuff tid de senaste veckorna,  och jag har tappat hoppet. ...och fått tillbaka det...o tappat. ..o, ja ni förstår. 

 

Efter mitt försök att börja jobba igen,  så kändes det hopplöst,  men nu börjar hoppet komma tillbaka igen,  och det går långsamt framåt...även om jag har lite ondare nu än för några veckor sedan,  så klarar jag att gå några hundra meter utan kryckor,  och hur långt som helst med 1 krycka. ...nästan. 

 

Den senaste veckan så har jag tagit det lugnare, och använt 2 kryckor så mycket som möjligt, allt för att benet skulle få vila upp sig, men de 2 senaste dagarna har jag ökat igen och lagt in gångträning utan kryckor. ...åtminstone en del av promenaden.

 

Jag har börjat använda Tens och värmekudde mot värken,  och jag tycker att det fungerar bra.

Helgen tog knäcken på Höftjäveln, det blev alldeles för mycket med kalas i Lördags (hela dagen) och storhandling.....och Söndagen med barnbarn och strandbesök...oxå hela dagen. 

 

Idag började jag jobba halvtid, och det gick helt åt helvete,  men det visste jag redan innan att det skulle bli för mycket för höften, och ryggen med för den delen. 

 

Nu har jag ätit MÅNGA värktabletter men värken är väldigt intensiv och det känns som något har gått sönder i höften/ljumsken/benet. Jag vet att det är dåraktigt det jag gör, men vad har jag för val?

 

Jag vet inte om det går att härda ut en till arbetsdag,  vet faktiskt inte om det går att härda ut en dag till överhuvudtaget, jag är så jävla less på att  ha den här värken. ....så otroligt trött. 

 

Bästa promenaden hitintills,  grymt bra gick det. Jag värmde upp på morgonen med en 2,5 kilometers promenad, det var tungt och jag hade rätt ont och var stel som sjuttsingen.

 

Efter morgonpromenaden så åkte jag och fikade hos en bekant och blev sittande en timme,  jag var rätt så mör efter det och tänkte att nu blir resten av dagen skit.

 

Jag vilade ett par timmar och sen tvingade jag mig ut på en promenad till.  Jag förväntade mig att det skulle bli en lika motig promenad som morgonens....men den flöt på superbra, och jag hade världens tryck i stegen och det höll i sig i 5 kilometer. ...nästan,  de sista 800 meterna blev lite stela, men annars är jag så otroligt nöjd, och konstaterar att detta var den bästa dagen sen operationen.

 

 

 

 Nu har jag pratat med min arbetsgivare,  på måndag kör jag igång,  visst känns det lite surt att inte ha råd/tid att läka kroppen ordentligt,  men valet står mellan personlig konkurs och att jobba. ....så jag får bita ihop och försöka se till att vi inte hamnar på gatan. 

 

Idag har jag rätt så ont, men det var ju väntat. Igår så blev det nästan en mil på en krycka,  dessutom så körde jag ett bud åt arbetsgivaren,  4 timmar bilkörning, och köande.

 2,5 kilometer på en krycka klarade jag idag, och det kändes bra till de sista tvåhundra meterna, sen blev det lite ostadigt och började smärta. Jag har försökt att ta det lugnare och låta benet vila ordentligt, men jag ska erkänna att det fuskas lite grand.

 

 Det värker en del i benet efter promenaden,  och jag ska försöka vänta tills i kväll innan jag går nästa. Är rätt så stressad av min ekonomiska situation,  eftersom frugan är utförsäkrad och min sjukpenning skall räcka till alla kostnader, så behöver jag komma igång med arbetet snarast. ....helst för 2 månader sedan.

 

Eftersom jag jobbar med båtar, varvsarbete och fritidsbåtar,  så är det verkligen,  verkligen dax att vara frisk i höften,  då alla vill ha båtarna färdiga och sjösatta nu...eller snarast.

 

Min tanke var att byta yrke,  eftersom ryggen är dålig,  och även höfter, knän osv. Mina ortopeder (spine center,  Ks ortopedi) tycker att mitt yrke inte passar min kropp....och har inte gjort det de senaste 20 åren heller för den delen.

 

Tyvärr måste jag ha in pengar NU, annars blir nog familjen hemlös inom en månad eller högst två......så det är bara att börja med båtjävlarna igen, så får jag försöka byta yrke framöver

 

Början på den 8:e veckan blev jävligt jobbig, mycket värk och det var jag som orsakade den med min otålighet. Jag har haft alldeles för bråttom,  och har fått motsatt effekt med min alltför hårda träning. 

 

Jag bytte taktik i Söndags kväll, efter för hård träning, för mycket bilåkande och sittande. Min nya taktik blev att vila mera, ta det MYCKET försiktigare och inte köra bil, om det går att undvika.

 

Nu idag så verkar det vara en överlägsen taktik, jag vaknade upp utan värk i benet, och de första stegen kändes knappt. Jag får verkligen stålsätta mig, för annars så tar otåligheten överhanden,  och då börjar jag ta i för mycket,  känner faktiskt nu att jag skulle vilat mer idag.

 

Kommer på mig själv med att planera in en till promenad ikväll, men NEJ, jag SKA vila, hur tråkigt det än är så ska kroppen få sin vila. Pratade med min kirurg  igår och han bekräftade att det under de tre första månaderna är lönlöst att träna hårt, man förlorar mer än man vinner......men när det brinner i baken så är det lättare sagt än gjort att ta det lugnt.