Publicerad 2014-01-31 17:13:16 i Allmänt,
Det går långsamt framåt.....för långsamt för min smak faktiskt......men nu är det ju som det är, så det är bara att ha tålamod.
Nu kan jag använda en krycka inomhus, och det underlätter en hel del när man ska ställa fram maten på bordet....så nu slipper jag att stå upp vid diskbänken och äta iallafall. Smärtan i benet håller sig på en rimlig nivå om jag inte gör något korkat, vilket jag tyvärr gör ibland.
Jag kan stå på det opererade benet när jag ska dra på mig byxorna, även om det gör lite ont så fungerar det ifall jag koncentrerar mig och håller benet helt stilla i ett visst läge. Det har blivit kortare promenader på strax under en kilometer och det smärtar rejält i muskelfästena i ljumsken, men jag tror att allt är i sin ordning.
Jag är sjukt sugen på att kunna köra riktigt långa promenader, och helst i skog o mark, men det lär nog dröja till slutet av April....minst, innan jag kan börja med friluftslivet igen. Det ska bli åtminstone en promenad på 1 kilometer ikväll......för psykets skull.
Ska försöka att få tag på min ryggkirurg på Måndag och kolla om jag kan boka in någon undersökning av ryggen....diskografin ni vet.
fight on.
Publicerad 2014-01-28 20:10:05 i Allmänt,
Allt känns tungt just nu, även om höften läker bra.....tror jag iallafall, så plågar min rygg mig som fan. Jag är så jävla trött på sjukvården och allt vad dessa läkarbesök o försäkringskassamöten osv innebär.
Brev från försäkringskassan fick jag också.......jag har till Maj på mig att bli arbetsför, så det är läge att jaga på lite vad gäller ryggoperationen......även om jag inte känner för att gå igenom en STOR operation till så har jag väl inget val antar jag.
Den specialist som ska göra diskografin på mig hade tid tidigast i Februari eftersom han bara extraknäcker på Löwenströmska för att avgöra vilka nivåer i ryggen som orsakar värken hos Stockholm Spinecenters patienter
Diskografi går till på följande sätt: Patienten fär ligga på en plan yta under en röntgenapparat, därefter sticker han in lååånga nålar in i de diskar han vill kolla/utesluta....när han konstaterat att nålarna är inne i respektive disk, så fyller doktorn diskarna med någon vätska tills trycket i diskarna orsakar smärta....antingen genom att disken buktar eller att disken läcker vätska ut i omkringliggande vävnader och orsakar smärta.
Jag kan lova er att mördarryggskotten kommer som på beställning.......och det är INGEN lek....fy fasiken.....men de klingar av rätt snabbt....ca 1-5 minuter, men efterklangen höll i sig några timmar tror jag.......var ju 7-8 år sedan jag sist gjorde undersökningen....så jag kan ha förträngt/förstärkt hela upplevelsen en aning :)
.
Publicerad 2014-01-27 09:15:59 i Allmänt,
Publicerad 2014-01-27 09:11:51 i Allmänt, höftledsprotes,
Det går sakta men säkert framåt. Värken i benet är mindre än tidigare....men jag får väldigt ont om jag anstränger mig för mycket.
Jag har tagit några korta promenader utomhus, men jag kan inte ta så många steg utan att ljumsken tokvärker......så det blir 500 meters promenader än så länge.
Området kring kirurgens snitt är väldigt svullet fortfarande.......svullnare än förra operationen, och det är stenhårt av allt levrat blod i vävnaderna....ett riktigt ordentligt fett blåmärke mao.
Jag tar medvetet det mycket försiktigare än efter förra operationen.....och jag hoppas att det blir rätt.
Publicerad 2014-01-22 17:22:09 i Allmänt,
Idag har det inte hänt så mycket, känns rätt så oförändrat från igår faktiskt. Jag har överkomlig värk när jag reser mig ur sängen eller går omkring, och vid vila känns det nästan inget alls från höften.
Natten blev lite orolig för jag hade problem med att jag tappade känseln i benet, men jag antar att det är för att det är så svullet och hårt runt såret, och när jag ligger på den knölen trycker det på nerver så benet domnar. Gud vad jag längtar efter att slippa ligga på rygg.
Publicerad 2014-01-21 16:55:04 i Allmänt,
Idag så har det gått ytterligare lite framåt, värken i vila är mycket mindre och förflyttningar går lättare. Jag är v'äldigt stel i benet och det är rejält svullet kring operationsområdet och det känns som man har en plånbok under förbandet.....vilket alltså är helt i sin ordning. Den första höften känns fortfarande som att man sitter eller ligger på en liten skiftnyckel....typ.
Jag har faktiskt gått lite mer inomhus idag och jag har sagt till mig själv att jag skall försöka få till en liten promenad utomhus innan veckan är slut. Att greja 500 meter borde inte bli några problem, jag menar alltså för höftens skull...annars kan jag gå hur långt som helst eftersom jag är lojligt envis.....oftast.
Publicerad 2014-01-20 15:34:08 i Allmänt,
Vaknade med jättemycket värk i ryggen, tog mödosamt mig upp ur slafen pinka o tog min medicin....släpade mig tillbaka till soffan och somnade om.....fast jag fick vänta en halvtimme innan medicinen kapade toppen av smärtan.
Benet är väldigt stelt idag och värken är lite mer hanterbar. Jag ska försöka resa mig upp oftare under dagen, och få till lite stretching. ..utan att ta i för mycket.
Det känns verkligen skillnad från dag till dag, och även om värken åker upp och ner, är smärtan genomsnittligt mindre. Jag kämpar vidare.
Publicerad 2014-01-19 16:46:55 i Allmänt,
Natten gick hyfsat och jag fick ta medicinen vid 03.30, då blev värken lite väl jobbig för att härda ut utan värktabletter.
Jag har haft en jobbig dag med rätt mycket smärta, fast det slår mest till om jag rest mig upp och gått lite grann.
Igår kväll så fick jag blodtrycksfall när jag gick upp och pinkade...ett tag blev jag rikigt orolig, och jag tvivlade på att jag skulle hinna till bädden utan att svimma.
Gårdagen blev rätt så fattig på kalorier......känns svårt att trycka i sig mat när man inte har fått igång magen ännu....dessutom så har jag värk i magen av förstoppning antar jag. Jag kämpar på med mitt Movicol (mjukgörare för magen) fast det smakar vidrigt, och jag lär väl inte kunna sitta på höger skinka ännu på några dagar.
Tålamod är nog ens främsta vapen efter en höftprotesoperation. ....o envishet förstås....och om ni klarar av att bygga upp styrka i andra benet innan operationen, så är det en STOR fördel.
Publicerad 2014-01-18 17:48:46 i Allmänt,
Hemma igen.
Wow vilka dygn det har varit, hade glömt bort hur jobbigt det var att vara inlagd....och hur ont man kan ha.
Jag borde vara van att hantera värken, ha en högre smärttröskel än ovana, men tyvärr så fungerar inte värk på det viset. Mitt smärtcentrum är otroligt vältränat efter alla år med värk och känner igen den allra minsta värkuschlingen och alarmerar med otrolig intensitet.
första dygnet ÄR tufft, andra dygnet gick rätt bra om man inte räknar med ryggjävelns tortyr. Andra morgonen så blev jag lite övermodig (ovanligt...not) och hängde med arbetsterapeuten i trappgång, stretchövningar m.m...så eftermiddagen blev ett helvete med mycket värk i onödan.
Idag hade jag mycket värk redan när jag vaknade, och eftersom min hemresa blev inplanerad till 13.00 så blev tiden knapp. Jag började packa och bytte om, men det räckte med att byta kallingar så var kraften slut, smärtan hög o svetten rann....vila 15 minuter, sen packa telefonladdare o broschyrer...vila...packa osv.
-The force is weak in this one
Publicerad 2014-01-16 13:18:55 i Allmänt,
Det var en hemsk natt den första efter opeationen......kännde redan på uppvaket att smärtan skulle skruvas upp på högsta volum under natten. de underbara människorna på uppvaket tog sitt jobb på största allvar, så där testade de olika preperat,olika blandningar osv.....och vips så hade dem kontrollen över värken.Jag älskar sköterskorna här på avdelningen.......de är stöttande. karismatiska söta och charmerande och jag önskar att jag fick tillbringa mitt liv tillsamans åtminstone med en av sköterskorna.
Publicerad 2014-01-13 10:08:37 i Allmänt,
Om 2 timmar sätter jag mig på bussen mot stan.....gulp.
Jag har skjutit upp de sista förberedelserna tills nu.....som vanligt. Nu ska jag försöka packa ner snus för en vecka, tandborste och telefonladdare m.m, sen väntar skrubbning nummer 2 av kroppen.......jag känner mig redan skitren men det ska ändå göras.
Morgonen har i övrigt varit en mardröm vad gäller värken.....mest är det ryggjäveln som värker något så in i överjävligt, men jag har tagit en starkare tablett så det kanske lugnar ned sig något. Jag orkar inte fixa mer med förberedelserna av hemmet, utan det får bli som vanligt.....mao....det ordnar sig, det gör det alltid till slut.
Höften som skall opereras är oförskämt smärtfri precis nu....och som vanligt börjar tankarna om att det kanske är för tidigt att operera den nu, innan det blivit skitdåligt. Jag misstänker att höften kommer att plåga mig betydligt mer när jag väl är framme vid sjukhuset.....det tar ju trots allt närmre 2 timmar att åka kommunalt till sjukan härifrån.
Publicerad 2014-01-12 09:59:25 i Allmänt,
Värken tar kål på mig snart. I morgon så läggs jag in på avdelningen, och på Tisdagen blir operationen av......om inget kommer emellan. Idag så är det främst ryggen som plågar mig så in i helvete.......håller faktiskt på att förgås. Idag har jag en massa grejer som måste ordnas inför operationen, känns som en jättebörda som ligger på mina axlar. Det är svårt att förklara hur tungt allt blir när man har en värkande kropp, men ni som har värk vet ju hur det är.....och det känns faktiskt skönt när man pratar med människor som sitter i samma båt som en själv.Det känns så patetiskt att man ska tycka att en storhandling och lite förberedelser som att bädda rent i sängen ska vara en så övermäktig uppgift.....patetiskt, och jag tror nog att folk tycker att jag är en LAT jävel som bara ligger i soffan eller i sängen. Ikväll blir det en Hibiskrubbdusch (desciniferande medel) och det är då jag som jag börjar stressa upp mig en aning.....den där lukten av bakteridödande rengöringsmedlet får mig att bli påmind av de andra operationerna, och det är jobbigt.Det är jobbigt att lämna familjen i sticket när jag verkligen vet att de behöver mig......jag har liksom inget val, jag måste bli frisk i benen, så att jag kan operera ryggen och bli arbetsför igen.....eller åtminstone minska smärtan så jag orkar press mig till att jobba igen. Som det är nu så kommer vi nog att gå i konkurs innan sommaren......eller snarare innan våren. Jag är jävligt tacksam att jag får all denna kostsamma vård från samhället, verkligen tacksam. Tyvärr så blev min fru utförsäkrad efter sina diskbråck, och dessutom så fick hon sparken från sitt jobb eftersom hon ansågs för dålig att jobba.Det är tufft att få mina 13000 att räcka till hela familjen, huset, mat, kläder osv. Jag är mest ledsen att jag inte kan ge min dotter pengar till kläder....hon är verkligen förkrossad över att behöva gå i samma kläder dag ut och dag in.....det gör ont i mig att se hennes sorg. Dottern och sonen är verkligen förkrossade över att vara fattiga.......vi är fattiga.
Publicerad 2014-01-10 13:24:46 i Allmänt,
Nu är det snart dags för operation igen, och det känns jobbigt........väldigt jobbigt faktiskt. Jag ska inte säga jag är rädd.....för det är jag inte, men jag vet hur jobbigt det kommer att bli, och jag är orolig att familjen inte klarar sig utan mig om något skulle skita sig hemma.På Måndag läggs jag in och på Tisdag sätter kirurgen kniven i mig om allt går som planerat. Jag har haft en tuff tid de senaste veckorna på grund av värk i ryggen och benen, så det kommer bli väldigt skönt att slippa värken under de timmarna som ryggmärgsbedövningen sitter i.Jag har kommit igång med promenaderna igen, men det skulle nog varit betydligt mycket mera promenerande under de sista månaderna av 2013.....men bätre sent än aldrig sägs det ju. Jag hoppas att jag orkar skriva lite mer om hela den här upplevelsen när jag har landat efter operationen.
Publicerad 2014-01-01 18:17:59 i Allmänt,
Tiden går fort när man väntar på något jobbigt o tufft......som jag vet att det kommer bli. Varje morgon vaknar jag upp och tänker att det nog inte är så farligt ändå......kanske inte behövs en operation nu, utan den kanske skall skjutas på framtiden istället.
Nej, den behövs nu på direkten......höftprotesen alltså. När jag vaknar på morgonen så är jag oftast rätt så bra både i höft o rygg men så fort jag sätter mig upp i sängen så startar mardrömmen. Det börjar på direkten att värka i ryggen, och när jag väl fått på mig strumporna och långkalsongerna så är värken kraftig......hatar ryggjäveln.
Den icke opererade höften ger sig tillkänna gradvis under dagen och den brukar vara stel när jag stiger upp, men då värker den inte så mycket, utan det kommer gradvis under dagen. När den är stel på morgonen (höften alltså) så känns den rätt så stabil, men när den börjar mjuknas upp så värker den värre och värre.
Jag fruktar operationen....eller rättare sagt smärtan efteråt. Egentligen så är det nog så att det är en otillräcklig smärtlindring jag får, och det beror nog på att jag har ätit värkmedicin i så många år att kroppen har utvecklat en hög tolerans mod den. Första höftledsperationen så var det en katastrofal insats av sjukvården vad gällde min medicinering.
Vi hade gått igenom vilka mediciner jag hade, och jag skulle inte ta några med mig överhuvudtaget, utan de skulle sjukhuset ordna......yeah right....det slutade med att jag fick mindre än halva dosen värkmedicin, vilket i sin tur ledde till en jobbig abstinens, och en urusel smärtlindring. Sen fanns det inte någon medicin mot min depression heller, och det blev alltså helt fel det också.Jag kommer att påpeka detta när jag träffar doktorerna den 8:e, så det fungerar lite smidigare.
