Idag började jag dagen med att köra bil ner till den lokala matbutiken, det är ca en mil dit, och fan vad bra det gick att komma i och ur bilen, men också att köra o koppla.
Jag tog bara med mig en krycka in i butiken, eftersom jag drog en korg med den ena handen. Det gjorde knappt ont alls i benet, och ändå blev det säkert en 20 minuter prat med flera bekanta, innan jag handlat o betalat.
Vid tolvtiden åkte jag o hämtade dottern vid bussen, och mina små ljuvliga barnbarn. Det blev påskmiddag och full fart på barnbarnen, och självklart så flängde man omkring lite lite för mycket, och självklart lyfter man upp en liten gullunge som sträcker upp armarna mot en.
Det blev lite leka ute i vårsolen också, och det blev rätt tufft för benet tillslut, men det är ingen fara, och förmiddagen kändes väldigt bra, med väldigt lite värk.
3 veckor efter operationen
Det går framåt nu, med en jäkla fart.
Igår tog jag bort agrafferna, och det var första gången jag såg såret efter operationen, men det såg bra ut.
Det var inte så svårt att ta bort klammerna, jag tog bara en avbitartång och en låsringstång, och det fungerade bra. .....lite svårt att vrida på ryggen så mycket, men jag kom åt alla klammer själv.
Jag har blivit mycket bättre de senaste två dagarna, och nu kan jag gå med en krycka inomhus, köra bil (fast gör ont som fan i ryggen pga att jag måste halvligga ner) och sitta vid matbordet en stund (får ont i ryggen av att sitta dock)
Bakslag. ....igen!
2 veckor+5 dagar
Jag har fortfarande mer problem med halsont och feber, än det faktum att höften är nyopererad. Imorgon ska jag ta mig ner till vårdcentralen och ta bort agraferna (klammer som ersätter suturer), det blir skoj att se om det har läkt som det ska.
När jag ändå är på vårdcentralen, så tänkte jag försöka få en tid hos husläkaren. Jag tänker be om att hon kan ta några prover, eftersom febern och det halsonda har hållit i sig så länge. Jag hade ju hög sänka på ortopeden, men den gick långsamt ner, men det känns som att jag blir lite sämre för varje dag som går nu igen.
Höften mår bra, jag har verkligen fått upp farten med gåendet, och jag orkar verkligen mycket. ....blev en drygt 4 kilometer promenad nu på dagen. ......ok, det tog nästan 2 timmar men det kändes rätt bra. Jag är kanske lite lite sämre i höften idag jämfört med igår.
Hårdkörning
Idag har jag gjort framsteg, å jag känner mig positiv och stark. Om inte det halsonda och febern hade plågat mig så hade jag nog varit smått lyrisk.
Med tanke på febern och det halsonda, så verkar det vara körtelfeber......och det förklarar att jag har varit hängig i 5-6 veckor nu. Det var meningen att jag skulle opereras den 21 februari, men det var då jag blev sjuk så det sköts upp till den 5 mars istället.
Inte illa pinkat va? Jag kommer verkligen att kämpa för att vara fit for fight till vecka 6..... men jag förstår att det blir knappt om tid.
Promenerat
Japp, två promenader på 1, 5 kilometer. ...känns bra i höftleden, men jag har fått feber igen och det halsonda är tillbaka. Jag är faktiskt lite bekymrad över det halsonda, misstänker att det kan komma från mina visdomständer som har strulat ett tag nu.
Det verkar som att min "hårdkörning" har givit resultat, det känns som att höften gillade mina (lång) promenader, men jag ropar inte hej förrän jag vet hur höften mår imorgon. Det blir bra till att prova sig fram helt enkelt.
2 1/2 veckor
Jag gjorde ett seriöst försök till att städa badrummet nu på morgonen, men det gick väl sådär. Det är svårt att nå ner till golvet, och så ökar värken när man stödjer på benet några minuter, inte för att jag lägger någon större tyngd på det opererade benet, kanske 5-6 kilo knappt.
Jag pendlar lite upp o ner i mitt mående, ena stunden känns det hoppfullt och i andra stunden så får man ondare och då faller modet. Det har varit rätt många tunga år på raken nu, mycket smärta och sorg, och det slutade med en rejäl depression....som jag fortfarande kämpar mot.
Nu ska jag ut och gå en sväng, rätt halt ute men broddarna sitter på och det verkar vara plogat. Värken i höften är kanske en 4 på en skala från 1-10, där 10 är lika ont som mitt största ryggskott.
Gåtränat
bakåt
Hallå. ........fel håll, det var ju meningen att det skulle gå framåt!
Det verkar som att läkningen planar ut, eller rent av backar, jag blir lite deppig av bakslag och jag är konfunderad över orsaken till denna vändning.
Jag undrar om det kan bero på skitvädret? Jag har inte gått några promenader de sista två dagarna, förutom inomhus vill säga, pga halkan och snön. Jag provade att ta en promenad igår kväll, men taggarna på kryckorna sattes igen av snön, så de halkade hela tiden.
När jag går inomhus så kan jag ta ca 8 steg, sen måste jag vända.....och vändningen är svår, då det lätt blir en vridning av benet, och det gör ont.
Just nu känns målet att kunna jobba med kroppsarbete väldigt avlägset.
Jag skulle nog kunna säga att jag är tillbaka på dag 8 ungefär, vad gäller värken och svagheten i benet. .....men men. ......jag kommer igen, var så säkra.
2 veckor
Jag kämpar på, värken är hanterbar och förresten så har jag ondare i knät än i höften. Det ser mörkt ut, vad gäller utepromenad idag, snön yr och frugan hade gjort en praktvurpa på vägen, med broddar på, så jag har blivit avrådd att ge mig ut.
Mitt mål är att komma igång med arbete igen, om 4 veckor, det kommer nog bli rätt tufft. ....men då är stålarna slut, så det måste gå. ....eller, vafan..det är klart att det går.
Jag jobbar med båtar, och det var tänkt att jag skulle byta yrke efter operationen, då det inte fungerar så bra att krypa under båtarna, klättra på dem, klämma ner sig i motorrum osv, med en stelopererad rygg och trasiga knän å höfter. Varvsarbete är satans tungt för kroppen.
Det blir nog inte läge att byta yrke just nu helt enkelt. Jag har ju jobbat med svår värk de senaste 18 åren, och ätit sjukt mycket värktabletter för att orka. Många perioder har jag varit sjukskriven, då det inte har gått att bita ihop längre.
Ni som har haft långvarig värk känner nog igen er, att efter varenda arbetsdag ramlat ihop hemma pga värken, helt tömd på kraft och oförmögen att vara social med sin familj.....ingen kraft till någonting.
Dag 12,99
Idag har jag inte gjort ett vettigt handtag, å andra sidan så är inte dagen slut ännu. Jag tänker ta en promenad på en kilometer, det bara måste jag.
Det blev lite deppigt igår efter bakslaget, det plus att knät på samma sida värker som fan, fick mig att tappa modet för en stund. Det låter dumt, men jag kände att det var helt ogjort med det benet om värken fortsatte i knät, men vafan, det fixar jag till nästa vår.
Nu går det väldigt bra att ta sig i och ur sängen, och jag kan faktiskt hålla upp benet från sängen om jag böjer knät lite grann.
Dag 12
Bakslag, idag har jag ont. Jag är korkad, glömde bort att jag hade opererat höften och ställde mig på ett ben för att ta på mig byxorna. ....aj som fan.
Gick 1, 5 kilometer, gjorde lika ont som för 3-4 dagar sedan, och smärtan vill inte ge med sig riktigt.
Det går att köra.
Nu har jag precis provat. .....det går att köra bil, men det blir nog bara i nödfall.
Det gick utmärkt att komma in i bilen med kildyna, stolen så långt bakåt som möjligt, och ryggstödet fällt långt ner.
Jag tog en kort provtur, och det var rätt så smärtsamt, och framförallt så såg jag knappt över instrumentbrädan. Det var omöjligt att nå fram till reglagen, vilket innebar att backspeglarna inte gick att justera, vilket i sin tur gör det omöjligt att backa på ett säkert sätt.
Kopplingen gick att trycka ner med det opererade benet, men i trafiken skulle det snabbt bli för tufft för benet och snabbheten är nog starkt begränsad.
Med en automatiskt växellåda och rymlig förarplats, så skulle det nog gå att köra några mil. ....men jag får ge kroppen någon eller några veckor till att läka innan det blir någon bilkörning.
Jag kommer dock att prova igen om några dagar, bara för att kolla läget.
Köra bil.
När jag läst höftbloggarna så har jag letat mycket efter information om en höftledsopererads förmåga att köra bil efter operationen. Jag har ett jättebehov av att kunna köra bil, dels är jag den enda i familjen som har körkort.....och så är det 2.3 kilometer till bussen, och det blir tufft för den som ska handla, åka buss och gå hem nu när det är konstant isgata på området.
Det jag kommit fram till är att många klarar att köra bil efter 4 veckor, men jag förstår att aktionsradien är starkt begränsad. Jag har läst om en "höftis" som körde bil efter 3 veckor, klarade sig utan kryckor efter 4 veckor, men jag förstår att det handlar om 5-8 veckors läkning innan det blir någon bilkörning, för medelhöftisen.
Jag ska testa att sätta mig i bilen nu direkt, man kanske klarar att halvligga och köra. Svåraste är nog att ta sig ur bilen eftersom den är så himla låg och det är vänster höftled som bytts.
Dag 11
Det tar sig....
I strålande solsken så tog jag och grabben en promenad på 1.5 kilometer, visserligen stod vi och pratade med en annan flanör ett tag, men promenaden tog ca 1 timme.
Det händer mycket i kroppen nu, känner verkligen skillnad från dag till dag, och det som var svårt igår blir lätt idag. .....okej, jag tar i lite i överkant, men det är verkligen markant skillnad från dagen innan.
Jag satte upp ett mål på att gå en 4 kilometer lång promenad inom 4 veckor, men det känns som att det blir ett för lätt mål. Kanske ska ändra det till 4 kilometer UTAN kryckor, men jag har inte en aning om vad jag ska förvänta mig, även om jag läst många bloggar så känns det som att jag inte har läst någonting om rimliga förväntningar.
Dag 10
Vilken hårdkörning jag har gjort, känns rätt så bra. Startade dagen med en storstädning och Snusbakning....är rätt så mör just nu, men jag känner mig väldigt nöjd med min insats.
Det blir märkbart bättre för varje dag som går nu, även om det inte handlar om några jätteförbättringar, så gör det stor skillnad, t.ex bära kaffekoppen i ena handen och bara en krycka i den andra, skapar många möjligheter att ha ena handen fri.
Förkylningen och det halsonda jävlas fortfarande med mig och jag blir inte riktigt klok på hur det kan svänga upp och ner.....skumt.
Jag prövade lite lätt att sitta lågt och simulerade insteg i bil, det blir nog till att vänta tills efter helgen innan jag gör ett skarpt försök in i bilen. ....vi får se, jag ska hursomhelst vara lite försiktig med benet, ge det den tiden som det behöver.
långpromenad
Strålande sol ute, jag var tvungen att ta en promenad, det blåste ganska kallt och solen värmde inte så mycket. ...men det blev en promenad på 1 km.
Benet känns bra, men jag ska verkligen försöka att inte gå för fort fram med träningen, jag har alltid haft en tendens till att gå på för hårt. ....lite av min personlighet, allt eller inget, svart eller vitt, men jag är 44 år nu så det är väl dags att lära sig att vara lagom. .....ibland.
Dag 9
Det blev en promenad ute i solen igår, 500 meter, det kändes bra. Visst är benet svagt, men jag tycker att det går fortare framåt nu, än från början.
Idag ska jag pröva att gå lite längre, får se hur det går. Det blev mycket sömn inatt så jag borde vara piggare idag, inte för att jag känner det såhär i vila.
Lite skillnad på ansiktsfärgen efter några dagar i frihet :-)
Dag 8
Vaknade utan feber, rätt så stel i benet men inte så kraftig värk. Jag gör bra framsteg vad gäller att ta sig i och ur sängen, men även "gåendet" fungerar bättre.
När jag går normala steg med kryckorna känns det rätt så mycket i höftböjaren när jag skall föra fram benet, men jag upplever ändå en liten förbättring jämfört med igår.
Tänkte gå ut en sväng, men det verkar vara kört....alldeles för halt enligt frugan, även med broddar.
Vi får se, kanske testar lite ändå.
lugna sig lite.
Idag har jag tagit i alldeles för mycket, har ont och benet är svullet, febern har hållit sig runt 38º .....och jag svettas och fryser om vartannat.
Har haft lättare för att ta mig i och ur sängen, klarat att duscha och kan lyfta foten en bit upp från golvet. Värken är inte så svår längre...om man inte räknar in förflyttning i och ur sängen, för att inte nämna komma upp från liggande i soffan.
längtar ut
Is, is, is överallt is, jag är fånge här inomhus och jag vill ut och gå. Jag har ett så litet hus så det är 10 steg sedan vända och tillbaks. ...jag har gått fram och tillbaka som ett rovdjur i en bur, och det blir verkligen tråkigt efter ett tag.
Ska försöka få på broddarna på storskorna, så kan jag bara hoppa ner i dom och dra iväg en sväng. .....det är hyfsat väglag 100 meter från huset, där har det plogats o sandats hela vintern.
Det känns ändå som det går framåt, inte så snabbt men ändå framåt. Jag lär väl inte vara den enda av oss
"höftisar" som har dåligt tålamod? Jag beklagade mig lite inför farsan, han påminde mig om att det bara gått en vecka sedan operationen. .....men jag vill vara "fit for fight" NU.
Dag 7
Dagen började på samma sätt som kvällen igår slutade. ..värk, feber och nedstämd. Hade strax över 39 i temp, svettades, frös om vartannat, och jag var heldeppig.
Det klonkar i leden när jag går, antar att det är så innan ligamenten, muskler och ledkapsel har stramat upp sig? ! .
Mina största bekymmer nu, är magen, den vägrar att komma igång. ..och febern, jobbigt med dyngsura sängkläder och frossan.
Det gör lite mindre ont att ta sig i och ur sängen. ....med betoning på lite. En annan kul grej är att benet blev 15mm längre efter operationen, men det kanske sätter sig, eller slits in.
Tålamod
Tagit mig i och ur sängen 3-4 ggr hittills idag, och det är verkligen en smärtsam process. De första stegen jag tar när jag vilat mig en timme, går rätt så bra. ....men efter 3-4 steg klarar jag inte ens att lyfta benet över en mattkant.....än mindre en tröskel.
Dag 6
Vaknade vid kl 4 imorse......vilket i sig inte är ovanligt. Jag var rejält pinknödig som vanligt (är en gammal gubbe ju) och skulle kliva upp ur sängen. .....tjena, benet rörde sig knappt, och det värkte rätt mycket och var väldigt stelt.
Tog min medicin....väntade, och vid 05.30 gjorde jag ett nytt försök.....japp, kom upp men med svår möda. Jag tror att det kommer bli många bakslag innan man lärt sig att vara lagom med benet.
tufft hemma
Kvällen på dag 5 var allt annat än bekvämt, smärtfritt.
Resan hem gick toppen, men väl hemma så började jag att knöla till det, alla grejer som jag tyckte var ett måste, de skulle läggas fram så att jag skulle nå dem utan att resa sig ur sängen.
Jag började rådda med skarvkablar, leta grejer i lådorna, grejer som jag absolut inte skulle klara mig utan. .......gick ju dock bra på sjukhuset, mobil o laddare var det enda som jag hade med mig.
hemfärd
hemgång.
Jag ska säga att jag har varit sugen på att få åka hem, hasade mig otroligt smärtsamt ur sängen, avverkade de 5 meterna på en minut, pinkade, tvättade mig och hasade tillbaka till sängen. ....där jag stod och skakade och svettades.
Min sköterska såg mig och frågade om jag hade ont. .....ja. som fan.
- jag ordnar lite smärtlindring, du ser blek ut om nosen!
Jag bävar inför förflyttningen, våra guppiga vägar utåt på vischan kommer att kännas i benet.
dag 5
Kollade schlagern på tv, var så sjukt uttråkad så försökte med allt, inte fan hjälpte det, stängde av tv-apparaten och bad nattsköterskan om en insomningstablett , sen kom john blund rätt så snart.
Dagen slutade med en väldigt smärtande höft, jag körde nog för hårt med gående, sjukymnastik.....för att inte tala om all upp ur sängen och ner från sängen.
Klockan 3 vaknade jag av att jag gjorde en yviga rörelse
Med det opererade benet.......gjorde MYCKET ont, men efter någon timme gick den långsamt över, värken.
Dag 4
Vaknade upp med en värkande höft/ljumske/höftböjare, you name it. ....men jag tog mig ur sängen själv, och gick på muggen, innan jag tagit värktabletterna.
Det halsonda och förkylningen plågar mig fortfarande, har feber, men det verkar inte vara operationen som orsakar febern, utan troligtvis förkylningen.
Jag kommer inte att bli utskriven idag, men hoppas att jag blir det imorgon söndag. Den siste patienten på mitt rum lämnar nu, och sedan blir det ännu tråkigare. Även om jag tycker om sällskap så har jag sagt till mina anhöriga att jag inte vill ha besök, eftersom jag mår dåligt av förkylningen.
framsteg
Sakta men säkert går det framåt, och hoppet har tänts igen. Jag har någon slags infektion i kroppen, är nog inte influensa, men 38, 8 i feber och ont i halsen, men om jag bortser från det så har värken minskat såhär på kvällen till dag 3.
Jag har gått fram och tillbaks i korridoren hela kvällen, långsamt men målmedvetet, och jag skulle nästan kunna säga att jag har njutit av känslan av att kunna gå vart jag vill, och när jag vill.
Ska nog ta en sväng i korridoren igen innan läggdags, och hade det inte varit för förkylningen, ledan och tristessen så skulle jag nog kunna säga att jag har haft en lite bra kväll iallafall.
Gå går bra, i och ur sängen måste jag bli bättre på, övar mer imorgon.
kväll dag 3
Har fortfarande feber, och ont i halsen, nu är jag nästan själv på avdelningen, så livet känns deppigt. ...precis varit uppe för tredje eller fjärde gången o pinkat, och lyckades med vissa svårigheter att ta mig i och ur sängen.
Vadpumpar........? Jag läste inget om dessa grejer i broschyrerna om operationen. Pumparna är två Mancetter som påminner i funktionen om blodtrycksmancetter, och ska pumpa upp blodet från benen.
Varje gång jag skall upp måste jag frigöra mig från dem, tar säkert 5 minuter med griptången..
dag 3
Igår tog jag mig knappt ur sängen, så idag har jag redan varit uppe 2 ggr på egna ben. På morgonen drog dom katetern, så nu ska själv upp och pinka, och det fungerade bra.
Visst har jag väldigt ont fortfarande, men det är helt överkomligt iallafall, att kunna ta en liten promenad då och då är bra mot min ryggvärk.
Alla ni som har gått igenom detta är tuffa jäklar, fan va grymma ni är, första tre dygnen är väldigt tuffa.....men man gör stora framsteg från den ena morgonen till den andra.
Kämpa på.
dag 3
dag 2 efter operationen
Sådär ja, jag överlevde sjukgymnastiken.....knappt.
Det allra svåraste är att ta sig upp ur sängen, själv så klarar jag det ej ännu, och det är väldigt svårt även med hjälp.
Just nu så tänker jag att det var jävligt dumt att genomgå en sådan här operation, värken jag hade innan var väldigt liten jämfört med det här.
Men jämfört mot igår så är det mycket bättre.
andra promenaden
Nu är sjukgymnasten här, jag tror att jag kommer på tredje plats, så snart pratar vi smärta :'(
2 dagar efter operationen
Har feber och jävligt ont.......i ryggen, , om jag hade haft en sjysst rygg så hade detta varit en barnlek.
Fick komma upp en gång igår, och ryggen blev mycket bättre när jag fått gå ett par steg.
24 timmar efter uppvaknandet
Om man kunde spola tillbaka tiden till en timme innan operationen, så skulle jag flytt sjukhuset hals över huvudet. ......för första 24 timmarna efter operationen var INTE trevliga, hela kvällen och natten var riktigt tuff, med konstant värk, och starka smärtstillande injektioner......men ändå tuffa återkommande smärttoppar.
Till tröst kan jag säga att det var min stelopererade Ländrygg som stod för över hälften av värken.
Nu är det helt överkomlig värk, och jag blickar framåt.
Bit ihop.
tufft för ryggen.
holy shit
Panik
mår inte bra
Min tur som vanligt, jag är förkyld och mår skit.....men jag får bita ihop, känns lite oroligt iallafall. Hoppas på det bästa, de högre makterna får sköta om detaljerna.
D-Day
förkyld
Stelopererad rygg
2 dagar kvar
Inatt var det smärtrekord, vaknade vid klockan 00.15 och hade överjävlig värk i min höft/ben. Vanligtvis brukar den svåra värken avta när jag får räta ut benet, men inatt så gav den inte med sig.
Kom knappt ur sängen och det var ett wake up call, förmodligen kommer jag att ha ännu ondare efter operationen.
3 dagar kvar
Förkylningen håller i sig och halsen gör det ont i, detta var inget bra. Jag har redan fått ställa in operationen en gång, det var den 21:a Februari och det skulle bli skitjobbigt att behöva ställa in en gång till.
Nu är det 3 dagar kvar till operationen, så om jag har tur som en tokig, så kanske det blir bra med förkylningen.