Att sitta
Idag blev det tyvärr bilkörning....vilket innebär en jävla massa mer värk. Storhandlade efter mötet med kommunen, det blev alldeles för mycket för ryggen och nu har jag outhärdlig värk...som lär hålla i sig hela kvällen minst.
Kroppen håller inte för minsta lilla ansträngning...eller rättare sagt så klarar inte ryggen av att böjas ens det minsta lilla längst ner i svanken utan att jag får skitont.
Jag har så jäkla mycket att ordna med, allt från att fixa bilen, ordna med pappersarbetet o ansökningar om försörjningsstöd...m.m, men det funkar inte med ryggen. Satte mig ner vid bordet igår morse, för att fylla i ansökningarna till kommunen, och redan efter några minuter så hade jag förstört hela gårdagen med förhöjd värk.
Jag har inte tid att vänta längre på att bli lagad....jag vet inte om jag håller rent psykiskt så länge till. Tankarna vandrar oftare och oftare in på att ge upp....skita i allt, men hur fan ska man kunna svika sina närmaste med att ge upp?.... Det känns som livet är mer ett fängelse än ett liv......ett långt jävligt strängt straff...med livstids tortyr.