Kroppjävel
Det är jävligt irriterande att ha en kropp som sviker en hela tiden. Jag är jävligt bra i höfterna nu iallafall, men jag har rört mig alldeles för lite de senaste månaderna. Det är främst min högra bäckenled som jävlas med mig nu, men även ländryggen håller ju på med sitt djävulstyg. Jag har tappat all motivation att motionera och träna, och jag tror att det hela beror på den där bäckenleden.
Mitt psyjiska mående är ju inte någon kul historia den heller... nedstämdheten, eller varför inte nämna den vid sitt rätta namn... DEPRESSIONEN.
Värken triggar depressionen, det blir kortslutning i hjärnan av alla smärtsignaler som skickas dygnet runt till hjärnan. Det blir aldrig någon vila för huvudet, och det gör att min utbrändhet är konstant, men även depressionen får ju lättare grepp om mina hjärnceller. Jag blir ungefär lika kvick som en zombie i huvet, och min kognitiva förmåga blir MYCKET nedsatt.
Jag klarar ibland knappt av ett vanligt samtal, eftersom jag glömmer i slutet av en mening, vad meningen började med. Mitt närminne är urkasst numera, och jag lider verkligen av att behöva kämpa med ord som faller ur minnet, dvs vanliga vardagsord som är spårlöst borta när man ska använda dem. Jag känner mig så otroligt korkad inför folk, fast jag är en skarptänkt snubbe, så har jag svårt att få fram det där smarta... skärpta och snabba flytet i tankar och ord som jag är van vid.