uträtta ärenden
måndag den 20 april 2015.
Jag har precis varit och träffat min doktor igen, anledningen är inte någon krämpa utan bara rent juridiktjafs. Det handlade om min utförsäkring och den bilaga som jag behöver skicka till förvaltningsrätten för att få rätt till sjukpenning. Min läkare var inte alls sugen på att bli inblandad i det här ärendet för det har ju inte något med min hälsa att göra, utan det är bara för den ekonomiska ersättningen som sjukpenningen innebär. Jag förstår min doktor, men jag fick i alla fall henne att förstå att hon behöver förklara hur hon har kommit fram till sin bedömning av mig.
Min värk var rätt svag när jag kom ner till min doktor men det höll inte i sig så länge. Efter besöket skjutsade jag min son till macken och sedan till affären för att handla lite mjölk till mig. Jag satt kvar i bilen under hans ärenden och det blev väl en halvtimmes sittande innan vi var hemma igen och då hade jag redan fått mer värk och särskilt i benen och bäcken. Jag vet inte vad jag ska göra med bensmärtorna… de gör mig galen snart. Jag mår rätt så bra annars, men det känns jobbigt med alla överklaganden och så.
Det är skitjobbigt för mig att ha tålamod och arbeta långsiktigt med något viktigt. Jag vill gärna få dessa överklaganden, operationer, samtal, intyg osv. gjorda direkt så att jag får bort dem ur mitt system, ja alltså tankarna i hjärnan. Alla små saker som jag har kvar att göra knäcker mig… inte sakerna i sig, utan det är tankarna om dem som är jobbiga. Om jag t.ex. inte får tag på någon myndighetsperson på t.ex. en fredag, så måste jag ju ha det samtalet i huvudet hela helgen, vilket är jättejobbigt. Tänk då att ha tio saker som man väntar på att utföra eller ordna med, då blir det jobbigt för huvudet… eftersom jag måste älta sakerna i mina tankar om och om igen.
Jag vet inte om det problemet har med något handikapp att göra, jag menar något som t.ex. ADHD eller DAMP… jag vet inte vad det är för något men jag menar typ någon bokstavskombination. Jag har nog alltid varit likadan, så jag kan inte skylla på stress, eller å andra sidan kanske jag redan var stressad i mellanstadiet eller i början av högstadiet när mina insatser i skolan uteblev nästan helt. Ligger just nu och väntar på att kunna bocka av en av de där jobbiga sakerna som snurrar i skallen, det är ett samtal till försäkringskassan… och det har jag väntat på att pricka av hela helgen.