viljans makt
söndag den 22 februari 2015.
Nu har jag varit rätt så duktig i ett par dagar för jag har nämligen tagit flera korta promenader om dagen. Jag känner en viss förbättring av värken, men jag får också ökad värk i och runt bäckenet. Det är inte träningsvärk, utan det känns som att bäckenet håller på att brytas isär av gravitationen… eller som om höfterna håller på att glida ur sina ledskålar. Jag kommer att fortsätta mina promenader, även om det känns motigt. Jag kan erkänna att det tar emot något fruktansvärt när jag ska promenera, det är värken som pacificerar mig och vill få mig att krypa ihop som ett skadat djur.
Imorgon så ska jag i alla fall träffa arbetsterapeuten och min handläggare på arbetsförmedlingen, och jag måste åka dit… även om jag får sådan där jävla ångest som jag brukar få. Jag har en del papper som jag ska lämna hos kommunen angående att jag söker färdtjänst. Egentligen så är färdtjänst overkill för mig, men eftersom jag får socialbidrag så räcker inte pengarna till att resa fram och tillbaka till sjukgymnastiken och KBT:n eller någon annan resa heller för den delen, så jag söker färdtjänst för att då kan soc hjälpa till att betala resorna… och det var deras ide.
Jag har fortfarande inte skrivit till de som svarade på min annons om brevvänner, och det beror nog på att jag inte vet vad jag ska skriva om. Hur jag än letar inom mig så hittar jag inte något som är intressant eller spännande. Mitt självförtroende är verkligen i botten, och fastän jag vet att jag är en person som har mycket att prata om, så känns det helt tomt uppe i bollen. Allting kul som har hänt i mitt liv har hänt före min depression och innan min värk blev så här svår som den är nu. Jag saknar modet att möta en annan människa tanke mot tanke, eller känsla mot känsla… jag är, eller rättare sagt har blivit, mycket räddare för att kommunicera med andra människor.
En sak som är positiv är i alla fall att det känns som vår i luften nu… man hör småfåglarna kvittra som galningar, och jag antar att det är en partner de ropar på… även om det verkar vara lite väl tidigt på året för att lägga ägg. Jag ska försöka att få till det med stretching av benen och ländryggen, och se om det kan lindra min värk. Jag är lite osäker på om det behövs stretchas eftersom att det kan vara en för stor rörlighet i bäckenlederna som orsakar min smärta därifrån. Jag har alltid varit sjukt rörlig och vig i mina ben och mitt bäcken. Utan att värma upp eller stretcha kan jag sätta handflatorna i golvet framför fötterna… och då är jag ju ändå stelopererad på tre nivåer i ländryggen.
Om jag får färdtjänst så kommer jag att satsa allting på att rehabilitera mig själv. Jag är ganska säker på att mina problem kommer att finnas kvar, men det kommer vara mycket mindre värk att handskas med i alla fall. Jag kommer nog att kunna vända den här skutan innan den går upp på ett skär och slås sönder i bränningarna… men det krävs mycket styrka är jag rädd. Jag får sätta min tro till de högre makterna, och då menar jag inte gud eller någon sådan gubbe, utan snarare de makterna som gör oss människor så starka, viljans makt. Jag kommer att bli bra igen, det vet jag helt säkert… bra.