det är tomt.
Idag var det dags att få träffa min nya sjukgymnast… men jag avbokade det besöket, jag orkar inte ens försöka bli bättre nu… min kraft är faktiskt slut nu. Jag vet att jag behöver träffa en duktig sjukgymnast som kan hjälpa mig med mina problem, men det är så tungt med allting just nu. Det är ju inte bara värken som jag behöver hjälp med, mitt psykiska mående är dåligt som fan, jag har ingen kraft kvar… det är tomt.
Jag känner en så stor oro över min ekonomi just nu, eftersom jag är utförsäkrad så har jag inte några pengar över till resor till och från en sjukgymnast, och det är synd eftersom jag verkligen skulle behöva det nu. Det är tufft att vara på kanten till konkurs, det tär på psyket som fan, och jag oroar mig hela tiden över att få pengarna att räcka till. Eftersom jag har min depression att tampas med så blir det inte någon kraft kvar till att hantera all vardagsstress, så som oro över ekonomin, betala räkningar med pengar som egentligen inte finns, stånga huvudet mot sjukvården och så vidare.
Det känns som att jag bara vill ge upp den här skiten, jag känner inte för att leva ens, det skulle vara det smidigaste, det eller att fly ut i skogen ensam… bort från allt elände och samhället som är så svårt att skydda sig från. Det är som ett moment 22 mitt liv… jag kan inte komma in i ringen utan att det där jävla momentet hindrar mig. Är de såhär det ska vara så kan jag lika gärna lägga mig ner och dö… som det patetiska mähä man är. Livet är som ett straff att sitta av, man vill bara att tiden går snabbt så man slipper det snart. Man är en rätt tragisk figur som inte grejar enkla vardagsgrejer… men jag är en svag människa utan ryggrad.