det sista jag gör
måndag den 1 juni 2015.
Idag så känner jag mig otroligt låg i humöret, det är inte så konstigt i och för sig eftersom det var världskrig här hemma imorse. Jag har legat i sängen hela dagen och lär väl fortsätta göra det om jag känner mig rätt. Jag fick dessutom ett inte så efterlängtat brev från polisen där de meddelar mig att jag inte är lämplig att inneha vapen eftersom jag är ett psykfall… dvs. nedstämd och nedbruten. jag skall självklart överklaga detta beslut, men det känns jobbigt just nu i alla fall.
Jag märker hur bra jag blir i ryggen och bäckenleden när jag ej belastar dem, men det lär inte vara en hållbar lösning att ligga i sängen i resten av livet… det blir nog inte så långt då hur som helst. Jag ska faktiskt försöka att komma ut på en promenad nu… jag får försöka att peppa mig med att jag måste bli stark för min strid mot dessa jävla myndigheter. Det känns egentligen som jag bara vill ge upp och ge dem segern… på walk over, men fan i mig, jag ska fan vinna detta slaget… om det så är det sista jag gör här i livet.
Om allting går åt helvete så har jag min reservplan att ta till… men det kommer nog inte bli så lätt för min familj om jag sätter den i verket… de kommer att bli ledsna, besvikna och oroliga över mig, och det vill jag ju inte egentligen. Jag har planerat in en resa som jag skulle kunna göra om det skulle bli så i alla fall… inte för att jag skulle kunna det om jag har så här ont fortfarande, men vem vet vad som fungerar efter att jag har opererat ryggen. Livet är inte någon lek direkt, om jag vetat hur det skulle ta sig så hade jag nog helst stått över detta liv i alla fall.