7 veckor
Trögt, förbannat långsamt går det. Jag trodde att jag skulle vara färdig med min rehabilitering eftersom det gick så otroligt bra de första tre veckorna, men se där hade jag fel.
Det är skitsvårt att veta om jag tar i för mycket eller för lite, för ibland blir jag lite bättre när jag tar i rejält, och ibland blir jag bättre av att ta det lugnt....och det är omöjligt att känna vilket som är bäst för stunden.
Jag är i stort sett smärtfri i vila, dvs i den opererade höften, men om jag belastar min (ocementerade) höftledsprotes, så ilar det i hela lårbenet och jag får verkligen jätteont. Jag vet inte om det är normalt, men jag ska ringa ortopeden idag och fråga. ...behöver ändå fråga om jag kan börja med voltaren (diklofenak) igen, eftersom den medicinen kan hindra triggningen av benläkningsprocessen.
Jag biter ihop och kämpar vidare.