Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

Ryggskott

Publicerad 2013-12-26 14:46:00 i Allmänt,

 
Skit, jag fick ett ryggskott i morse och det var det sista jag behövde. Snart är det dags för höftprotesoperationen och jag måste vara i form då, något annat finns inte.
 
Jag hade en mardrömslik julafton, om man ser till värken, och jag tror nog att det var orsaken till detta ryggskott. Opbenet har varit väldigt bra faktiskt, och det andra har åtminstonde varit rätt så ok. Ryggskottet påminner mig om vad det är som plågar mig mest, det är faktiskt ryggjäveln.......och den jäkeln ska jag nog sätta på plats när tiden är mogen.
 
Jag ska försöka mig på en långpromenad ikväll......om ryggen tillåter det. Det har blivit mycket godis, läsk, kakor och glass m.m, och nu tänker jag lägga av med den skräpmaten......det får bli mitt nyårslöfte.

God Jul

Publicerad 2013-12-23 14:18:03 i Allmänt,

 
Det är en dag kvar till julafton. ....det blir en tuff dag värkmässigt sett. Det blir på tok för mycket sittande, krypande och lyftande....även om jag vet att jag får så ont, så kan jag inte låta bli att lyfta upp mina ljuvliga små barnbarn. 
 
När en 2-åring sträcker ut armarna och säger "bäba", vilket betyder bära, så kan man inte låta bli. Igår blev det också en slitsam dag, 4 av mina 5 barnbarn var på besök och samma sak där.....plus att vi bakade pepparkakor. ..det blev en tuff kväll efter det, men det var med ett varmt hjärta jag somnade för natten.
 
Ryggen är skitdålig och båda höfterna värker, men opbenet är åtminstone rätt mycket bättre än det ben som ska få en ny höftjävel.
 
På Juldagen har äldsta dotter en sådan där lite mer ordnad sammankomst där det promt skall sittas rakt upp och ner i timmar med svärsonens föräldrar vid bordet, så det blir svårt att röra på sig och byta läge som jag behöver göra pga höftoryggjäveln.

Nytt operationsdatum

Publicerad 2013-12-17 19:54:52 i Allmänt,

Fick kallelsen till operationen idag. Den 14 Januari smäller det.....fy fan.
 
Det är jobbigt att tänka på operationen, särskilt med tanke på att jag vet vad som väntar mig. Det är en tuff tid den första veckan efter operationen......det vore en lögn att säga annat. Efter ca 5 dagar så blir det hemtransport (liggande) och redan då börjar livet bli uthärdlig och man gör framsteg varje dag.
 
Jag har börjat att gå igen, men det går sådär och jag får ont i opbenet......och ickeopbenet är ju som det är.......skitdåligt. Jag är bekymmrad över det opererade benet.....det känns som det gjorde för flera månader sedan, och det är en rätt kraftig smärta som går ner i benet.
 
Jag kommer att köra på med promenaderna, och jag hoppas på det bästa. Om inte opbenet klarar promenader så känns det som att det kan bli väldigt svårt att vara nyopererad och inte ha tillgång till ett starkt uthålligt ben som kan ta de största påfrestningarna. Det löser sig nog....det gör det ju alltid :)

Rävgift

Publicerad 2013-12-14 13:26:54 i Allmänt,

 
Det blev en promenad på ca 3 kilometer idag....men fan vad jag har blivit klen o fått urusel kondis.
 
Jag håller på att dra ner på medicinen......iallafall Tramadolet, och fy fan vad sjuk man blir. Jag har ju satt ut Tramadol förut, rätt många gånger faktiskt,  och det ät ingen lek.
 
Promenaden gick bra ändå,  och den opererade höften kändes riktigt bra....den andra var ju en katastrof dock. Apropå medicin o utsättningsproblem, så verkar doktorerna inte förstå att de existerar....men det gör de, och det är ingen lek.
 
Det är tråkigt att höra av folk att de tror att det är någon slags berusning med medicinerna, men jag kan lova att det är ingenting man känner av när man tagit dem ett tag.....man känner sig normal o nykter när man tar medicinen, men man blir sjuk som fan om man inte tar den.....o dessutom så får man jävligt ont oxå.
 
Fy fan för mediciner, jag hatar skiten och jag blir äcklad av dem. Ta aldrig aldrig Tramadol, det är ett jäkla rävgift och det är förjävligt tufft att sluta med dom...pga att de ger lika svåra abstinens o utsättningsproblem som heroin, kodein....osv.
 
Var försiktiga. ....men jag vet hur lätt det är att ta skiten...eller vad som helst för att bli av med värken.

9 månader sen operationen

Publicerad 2013-12-13 15:06:46 i Allmänt,

 
Den opererade höften läker sakta men säkert...visst känns det som att det inte händer något, men det gör det. Jag har visserligen lite ont om jag har gjort något som inte höften tycker om....men det är jättemycket bättre än för några månader sedan.
 
Det har blivit lite dåligt med motionen de sista 2 månaderna, och det beror mest på att jag har tappat lusten.....känns liksom att det aldrig kommer att bli något bättre.....känns som att det är lika bra att ge upp.
 
Det går så långsamt inom sjukvården, och det är svårt att tänka så otroligt långsiktigt. ....jag menar, det är ju minst 2-3 år TILL som jag kommer att vara mitt i en rehabilitering efter höft o ryggoperationerna. Jag vill bara vara tillbaka i arbetslivet och vara stolt över mig själv.....slippa skämmas över att inte kunna försörja sig själv...och kosta samhället en massa pengar. 
 
Det är pinsamt,  skämmigt, förnedrande, tråkigt, fattigt, jobbigt, sorgligt att vara sjukskriven, och jag antar att många ser ner på mig och tror att jag är lat, oduglig o "känner efter" för mycket. ....men jag hatar att inte kunna vara normal, arbeta, skapa, laga, bygga saker som jag kunnat göra förr.
 
Jag saknar arbetskamrater, och sammanhanget som arbetet ger.....detta är inget liv.

Ångest

Publicerad 2013-12-12 17:34:54 i Allmänt,

 
Jag ångrar mig verkligen att jag inte opererade mig den 21 November som det var planerat, skulle kört på bara.
 
Det är jag själv som ställer till det för mig. Jag får aldrig arslet ur vagnen, och det är den där satans värken som håller emot. ...hindrar och sänker mig, tvingar mig att ligga ner, tyngd av den osynliga jävla värken.
 
Jag träffade min husläkare idag, och hon tar min värk på stort allvar. Hon har försökt att få till så att jag ska få hjälp hos en smärtmottagning....men 3 gånger har hon fått avslag på sin remiss. Hon är uppgiven och inser att vi får fixa detta själva.
 
Min doktor är skitbra, och hon har inte givit upp hoppet,  fastän hon får jobba i motvind.....ledningen vill inte att det ska kosta något, och hon är väl medveten att det är den remitterande doktorn som får stå för kostnaderna om det blir någon åtgärd. Självklart är det inte doktorn personligen, men ni fattar va?
 
Jag fick recept på plåster med typ Subutex i, tydligen så sätter man bara ett plåster i veckan, och jag ska åka och hämta ut det i veckan. Tyvärr så är dagsformen det som bestämmer om man orkar med resan till apoteket och helst skall man orka handla samtidigt eftersom det kostar en slant att åka till civilisationen.
 

Misskött skal

Publicerad 2013-12-07 10:58:08 i Allmänt,

 
Jag har hamnat i en nedåtgående spiral av värk, ångest o uppgivenhet. Det har varit mycket bråk hemma, och tonåringarna är hopplösa just nu.....även frun med förresten.
 
Det blir väldigt mycket tid i sängen eftersom jag får så ont om jag står, går eller sitter. Jag har knappt gått någonting här på slutet....har liksom givit upp då ingenting spelar någon roll.
 
Det opererade benet är hyfsat, och klart mycket bättre än det icke opererade benet. Det som hindrar mig mest nu är mitt mående, och jag vet vad som måste göras för att vända skutan.....men jag har ingen ork eftersom värken o misären suger musten ur mig.
 
Ryggnissen ville vänta med diskografin tills jag är rehabad efter höft nr 2 operationen, och jag känner att jag tappade farten när både rygg o höftoperationen ligger långt fram i tiden. 
 
 
 
 
 
 
Allt är väldigt tungt just nu......väldigt.
 
 
 
 
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela