Smärtfritt uppvaknande
Idag var det som vanligt en mycket smärtfri morgon. Vaknade upp helt utan värk i rygg o bäcken, och jag låg kvar i sängen en timme och njöt, men samtidigt fasade jag också för att gå upp ur sängen. Jag klev upp ur sängen och klädde på mig, och när jag hade dragit på mig långkalsongerna så var värken igång igen. Jag är rätt så trött på att gå upp ur sängen med andra ord. Det är faktiskt helt ärligt skitjobbigt att gå upp på morgonen eftersom värken drar igång då, och jag har märkt att även om jag är pigg och vill sätta igång med dagen så tar det ändå emot att kliva upp.
Jag ska försöka vara en positivare version av mig själv idag, som den jag var eller är när jag inte har värken att kämpa mot. Idag tänkte jag nog åka in och röntga bäckenet, men jag vet inte vart jag ska få kraft ifrån, och förresten så har jag körförbud på bilen sedan första december, vilket inte är så skoj. Jag tror inte att det är någon idé att besikta bilen heller, den kommer ändå inte gå igenom utan en massa tvåor. Det är ju inte min bil heller, utan farsans som jag lånar. Jag fick inte ha någon bil om jag skulle få hjälp från socialkontoret. De skulle säkert låta mig äga en bil om jag förklarade att jag har två och en halv kilometer till närmsta busshållplats.
Eftersom både jag och frugan har problem med hälsan så skulle det inte vara möjligt att handla genom att gå till bussen, sedan åka kommunalt till affären, handla och åka tillbaka och gå hela vägen hem igen med maten. Jag skulle behöva ta och prata med dem, jag kan ju inte ha farsans bil jämt, och dessutom så kan man inte få ersättning för bensinen heller. Det som är lite konstigt med hela resonemanget är att de betalar dyra taxiresor utan att knysta. Det kostar kommunen en tusenlapp om jag åker med färdtjänsten fram och tillbaka till affären. Det finns inte en chans att jag klarar av att handla om det inte går att ta en egen bil dit. Jag orkar precis att handla som det är nu, och det är ändå en mardröm pga. värken.