Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

En tuff resa...Livet!

Publicerad 2014-10-19 12:17:01 i Allmänt,

 

Nu har man klarat av ett kalas… men det var tungt för kroppen… mycket värk i kroppjäveln. Jag stängde ner min blogg för att jag inte ville att någon skulle råka läsa om att jag mådde skitdåligt. Jag är inte riktigt säker på om man har tillgång till mitt namn via bloggen. Det skulle inte vara så bra om man nu någonsin kommer in på arbetsmarknaden igen. Inget kul om en arbetsgivare googlar fram en massa info innan man fått anställning.

Jag skäms inte… jag är sjuk i själen också… eller jo jag skäms litegrand faktiskt. Det är inte alla människor jag skäms inför… bara de som är en del av skådespelet… ni vet det där med- ”hur är läget?... - jo det är toppen!” . Ja ni vet när man mår skit och ändå säger att det är bra. Jag är deprimerad och det är sanningen. Jag känner mig väldigt sällan glad… de gånger jag känner mig som gladast är när jag träffar mina barnbarn faktiskt.

Jag ska försöka berätta för min doktor hur det egentligen står till. Jag har berättat att jag blir väldigt låg, men jag har inte berättat att jag tänker väldigt ofta på döden… och då menar jag döden som lösning på mina problem. Det hade aldrig varit så här mörkt om jag sluppit värken och oron över framtiden. Nu börjar dessutom socialtjänsten om att jag ska försöka sälja huset och leva av det som eventuellt blir över. Problemet är ju det att det inte går att få tag på en lägenhet.

Jag vet inte hur jag skall orka med att flytta just nu, det känns som om jag inte klarar allting som behöver ordnas med allt kring en försäljning… många mörka tankar dyker upp som genvägar till frid i själen. Jag skulle vilja ställa mig upp och ropa på hjälp faktiskt… men jag är rädd att jag inte grejar att bli ignorerad av de jag då sätter mitt sista hopp till. Fan vad livet är kämpigt… det borde varit en varningslapp fäst vid livet när man ska ta steget in det vuxna livet… - varning! Livet innehåller svåra och skrämmande moment, det är möjligt att viss psykisk och fysisk smärta kan nå astronomiska proportioner!

Jag måste sätta igång med en förändring direkt… sköta mat och träning så att kroppen orkar mer. Ska försöka starta operation förbättring imorgon måndag. Jag kan inte svära eller lova någon en ändring, men jag skall försöka att sätta igång den så fort som jag bara orkar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela