Kronisk värk suger

Det finns så lite information från höftledsprotespatienter ute på nätet, så här kommer jag berätta lite om turerna kring operationen och tillfrisknandet. Jag kommer även att skriva om kronisk värk och steloperation av ländryggen....mao en rätt dyster läsning, men jag har saknat personliga berättelser ute på nätet som man kan finna svar på alla de frågor som dyker upp inför en operation av rygg eller höftled.

det känns tomt

Publicerad 2015-04-06 14:28:06 i Allmänt,

måndag den 6 april 2015.

 

Jag hade en bra dag igår, men jag ska erkänna att den var rätt så tuff rent fysiskt. Det var upp med tuppen som gällde för att förbereda litegrann här hemma innan barnen kom hit, inte för att det behövdes för det var redan gjort när jag vaknade i stort sett. Det blev fullt hus, alla barnen och alla barnbarnen var här… det var bara dotterns make och min som fattades oss… de var med i himlen istället. Jag undrar ofta hur det hade varit om sonen hade fått leva och bildat familj, det känns tomt utan honom… verkligen som att det fattas en pusselbit.

Det var en väldigt hög ljudvolym på vår påskmiddag kan man lugnt påstå… jag såg att svärmor hade väldigt svårt att hänga med i det som sades… och det hade jag med faktiskt. Min värk var snäll mot mig igår och den var till och med ok på kvällen också, med ok menar jag att jag inte vred mig av värk som jag brukar göra efter en lång dag. På kalaset lyckades jag skydda ryggen rätt så bra med väldigt strikt hållning… ungefär som att jag är stelopererad i hela ländryggen, men det tar på krafterna att hålla ryggen i en låst position en längre tid.

Jag sov dåligt inatt men jag antar att det är fullmåne eller något sånt som påverkar mig… eller allt socker som jag fick i mig igår under kalaset men jag fortsatte dessutom att trycka i mig kakor och godis på kvällen också. Jag drömde att polisen hade skickat någon socialsekreterare för att kontrollera att jag inte hade några andra vapen hemma också, jag blev väldigt illa till mods när hon frågade om hon kunde få titta i mitt vapenskåp… usch vilket jobbig dröm.

Imorgon måste jag skicka in överklagan till FK och även en till polisen om mina vapen, sen får vi se vad som händer sen… jag tror inte att jag får tillbaks mina licenser, men jag tror att överklagan till försäkringskassan borde gå igenom. Det är bara själva överklagan som måste vara inne nästa vecka… hoppas jag, för jag ska bifoga lite bilagor från min läkare vid senare tillfälle, efter jag har kollat med soc-konsulten hur jag ska göra. Jag ska bara be FK om anstånd fyra veckor för att komma in med ytterligare uppgifter. Jag borde kanske skriva det i polisbrevet också.

jag har tänkt en del på hur innehållslöst mitt liv är i mina ögon sett, det händer ju aldrig något spännande alls. Jag är en äventyrsmänniska och ett sådant här liv tar livet av mig. Det är nog en av anledningarna att jag inte kan acceptera min värk som är ett stort handikapp. Det är ju inte så att jag kan göra saker om jag struntar i värken och biter ihop… det hjälper inte för det som gör ont gör att mina ben viker sig och hjärnan låser sig… det går inte att fokusera på någonting i smärttopparna, och när jag har mer normalvärk så är mitt kognitiva så starkt påverkat att jag inte kan koncentrera mig på några avancerade saker, som t.ex. att fylla i blanketter, betala räkningar, deklarera och räkna matte… ja i stort sett allt som är livet är påverkat.

Just nu är livet innehållslöst i vems ögon som helst… jag ligger i sängen, sover, äter, sover och äter och gör inte ett skit egentligen. Jag känner mig som tur är lite mer normal i måendet nu och det gör att det går att stå ut lite lättare. Det är en stor skillnad på mitt mående nu om man jämför med hur jag mådde för bara några månader sedan, och då har det ändå hänt de här jobbiga sakerna i mitt liv, polisrazzian, dotterns mans bortgång, en nära anhörigs svåra sjukdom och så vidare. Jag kan tänka mig att det kan vara bytet av medicin som har bidragit till att jag mår bättre också… citalopram mot nedstämdhet och ångest istället för den jag hade innan… vad den nu hette har jag glömt bort. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela