de små liven
lördag den 23 maj 2015.
Nu har jag i alla fall kommit igång med mina promenader… hoppas jag. Idag har jag dotterns barn här hemma, de ska sova över här och det är trevligt, men jättejobbigt för ryggen eftersom de är VÄLDIGT aktiva och måste passas hela tiden. Jag har min yngsta dotter här på besök… ja hon bor ju här egentligen men är i stort sätt aldrig hemma längre så det är mysigt att träffa henne. Jag känner mig faktiskt lite bättre i bäckenet och i benen nu när jag har skött mina promenader, även om det bara är några dagars promenerande hittills.
Om jag ska vara helt ärlig så skulle jag nog helst vara själv här hemma, men det är bara för att jag har så otroligt låg energi när jag har värk… ja med andra ord hela tiden. Jag hoppas att barnen somnar tidigt, men det lär väl snarare vara så att de somnar sent… eftersom det är spännande att vara här och att dessutom få sova över hos morfar och mormor… och med moster. Jag ska inte gnälla, för jag älskar ungarna över allt på jorden, skulle jag inte ha ont så hade jag gärna tagit hand om dem varenda dag i veckan.
Nu har jag sträckt ut ryggen och är väl redo för en match till med de små liven… i värsta fall så får jag väl ta värkmedicin idag, fast jag har slutat. Det går faktiskt jättebra med utsättningsbesvären, det är bara värken som blir skitjobbig nu, och det är den enda anledningen att jag skulle behöva ta råttgiftet. Det är hur skönt som helst att vara av med avtändningen av medicinen… det går inte att beskriva. Om jag får mer kontroll på värken så är det helt lugnt utan medicin, men vi får se hur det går med den saken… jag ska till spinecenter den fjärde juni, så det är snart det.