rörd till tårar
tisdag den 5 maj 2015.
Det har gått två dagar sedan mina barnbarn och dottern var här och hälsade på och jag har i stort sett bara legat i sängen sedan dess. Igår plågade ryggen och bäckenleden mig rätt så ordentligt, men idag så känns det bättre igen. Jag har haft väldigt lite värk i benen om man jämför med tidigare och jag vet faktiskt inte vad det beror på. Det verkar inte hänga samman med ryggvärken, inte så vitt jag kan se, men det kan ju komma från ryggen ändå… vad vet jag?
Jag kan erkänna att jag har varit lite låg när värken varit som värst, men jag har inte känt en sådan där regelrätt depression som jag lidit av tidigare. Just nu så är det egentligen så otroligt mycket saker som går emot mig… problemen hopar sig framför mig… och bakom mig, men ändå så känner jag ett annat lugn inom mig än tidigare. Jag hoppas att myndigheterna kommer att se dessa förbättringar som positiva och ge tillbaka mina tävlingsvapen, det skulle göra så att en enorm sten föll från mitt bröst.
Jag ska försöka att få kontakt med min läkare för att få hjälp med att friskförklara mig tillräckligt för att anses lämplig att inneha licenserna på mina vapen, annars så får jag vända mig till den psykiatriker som jag hade kontakt med när de hade fått för sig att jag inte var lämpad att ha vapen hemma. Jag tycker att hela den här soppan är rätt så krävande för min själ och skulle gärna klara mig utan den, men nu är det som det är och det är bara att gilla läget.
Idag ska jag skjutsa frun till dottern för hon ska bo hos henne några dagar för att hjälpa henne i vardagen nu när hon blivit ensamstående. Det verkar som att dottern klarar sig rätt bra, och det är en otrolig lättnad faktiskt. Det är för hjärtskärande att se någon ledsen… och om det är någon man älskar är det nästan outhärdligt för mig i alla fall. Jag skulle alla gånger hellre ta mina medmänniskors värk, sorg, smärta, än att behöva se dem lida… och jag antar att de jag älskar känner samma sak om mig.
Jag är en otroligt blödig person när det kommer till att se andra lida. Självklart så kan jag stänga av mycket av mina känslor genom att stålsätta mig och verkligen fokusera på något helt annat… det gäller särskilt när jag redan känner mig skör och inte känner mig redo att tackla dessa känslor. Jag bli förstörd när jag ser människor lida… det gäller även helt främmande människor. Jag blir till och med rörd till tårar när jag ser någon som gör en god handling mot en annan människa eller ett annat djur. Jag blir rörd av svenska hjältar, Lassie, förlossningsbilder, Naturen, universum… ja egentligen allting som berör djupet av min själ.
Jag antar att det är vanligt hos de flesta av oss att vi blir lätt rörda, men jag antar att det inte är någonting som många erkänner, inte vad gäller männen i alla fall. Självklart har jag starka känslor åt andra hållet också, vilket betyder att jag blir utom mig av vrede när jag upplever orättvisor eller ser andra människor, djur eller natur bli behandlade orättvist eller dumt åt. I perioder klarar jag inte av att utsätta mig för dessa saker och då är jag tvungen att hålla mig borta från nyheter och sociala medier för att inte se eller läsa om dessa oförrätter mot andra levande ting… inklusive våran moder jord… eller särskilt våran moder jord kanske jag ska säga.