ha värken under kontroll
måndag den 30 november 2015.
Livet står still just nu… står och trampar i samma gamla fotspår som vanligt… jag vill framåt men inget händer. Jag känner mig uppgiven och nedstämd… allting går emot mig just nu, varenda liten grej som kan gå fel gör det också. Jag skulle vilja slippa att tänka på min ekonomiska situation och bara koncentrera mig på att försöka bli så frisk som möjligt så att jag kan börja leva igen, och jättegärna kunna jobba heltid med något.
Jag skulle vilja ha någon att prata med om de här problemen som jag har, men jag har inte någon jag kan vända mig till… eller det har jag nog, men jag orkar inte öppna mig för någon… det liksom sitter fast. Värken i ländrygg och ben pendlar rätt så mycket just nu, och jag har haft korta stunder som det har varit riktigt bra… så bra att jag började fundera på att det kanske vore dumt att operera mig överhuvudtaget, men sen tar det inte lång stund förrän värken tar tag i mig och trycker mig tillbaka ner i skiten igen.
Just nu så har jag jättemycket värk, men samtidigt så har jag massa saker som skulle behövas ta tag i… men jag orkar inte koncentrera mig tillräckligt för att klara av dessa saker. Jag behöver läsa in mig på överklagningarna och domarna så att jag kan överklaga min överklagan… det är så snurrigt och jag blev lovad hjälp av kommunens konsult i sådana här fall, men han kom bara med en jättelång muntlig förklaring på hur jag skulle göra… det var så mycket krångliga termer och jag fattade inte någonting av vad han sade. Jag skulle klara den där biten utan problem om jag bara kunde koncentrera mig, men värken och tankesnurret i huvudet gör det omöjligt.
Jag ligger i min säng och väntar på att ett mirakel ska ske… men det sker aldrig något. Jag får sätta mitt hopp till operationen av ryggen, fast som sagt var så är jag jävligt osäker på om jag vill göra den, i alla fall när värken är under kontroll. Även om värken skulle vara under kontroll i resten av livet så duger ju inte det, för jag behöver kunna jobba eller åtminstone leva lite normalt också… inte bara ligga i sängen och ha värken under kontroll.